En smakebit på söndag - Middagssällskapet

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Middagssällskapet och är skriven av Saskia Noort.

Karen och Michel har flyttat till en välmående by utanför Amsterdam tillsammans med sina barn. Livet i det smakfullt inredda huset blir dock snabbt ensamt och glädjen är därför stor när de blir inbjudna till ett middagssällskap, och en vänskap växer fram mellan de unga paren. Men snart spricker den vackra fasaden. En kall vinternatt omkommer en av vännerna i en brand. Karen är chockad, och inser att allt inte står rätt till med branden. När hennes bästa väninna försvinner, för att senare hittas svårt misshandlad, blir Karen än mer medveten om att det är något som döljer sig bakom vännernas perfekta yttre.

Smakbiten är hämtad från sidan 100:

Det enda som ännu påminde om dryckeslaget kvällen innan var en kväljande cigarrlukt och bakfyllan som borrade i huvudet på mig. Mina läppar var heta och svullna och genom hela kroppen svallade minnena av Simons hand mellan mina ben, hans mun om min bröstvårta, hans varma andedräkt i skrevet. Samtidigt som jag stod och bredde ungarnas lunchmackor blev jag våt på nytt. Jag skakade på huvudet i hopp om att bilderna skulle försvinna. Det hade varit fint. Underbart rentav. Och oundvikligt. Men här skulle jag sätta punkt. En gång, men aldrig mer. Han fanns alldeles för nära, han var ju gift med en väninna till mig. Och han var alldeles för lockande, han hade frigjort en känsla i mig som jag inte känt på åratal och som nu gjorde att jag inte kunde få ned en tugga och ideligen hade lust att le. Så här kunde det inte fortsätta, så här fick det helt enkelt inte fortsätta, jag hade redan överträtt mina egna gränser.