En smakebit på söndag - Och bergen skall rämna

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Och bergen skall rämna och är skriven av Erika Olofsson Liljedahl. 

Tornehamn, sommaren 1901. I det karga norrländska rallarsamhället bor prästfrun Hedvig med sin make. Mellan fjällen, där renarna betar och samerna lever, ska järnvägen ta plats. Livet i norr har inte blivit som Hedvig hoppats. Den lilla kammaren i prästgården ekar tom och dagarna är händelselösa. Enda ljusningen är att hennes bror David har fått arbete vid banan. Men syskonens återseende blir långt ifrån enkelt.
I hopp om att mota bort besvikelsen åtar sig Hedvig att undervisa en grupp samiska barn, ett av dem är Marets dotter, Sára. Mötet med flickan, som till en början känns trösterikt, river upp sår i Hedvig och hon får allt svårare att hantera situationen. I Davids barack pågår samtidigt ett maktspel som tvingar honom att välja sida.

Smakbiten kommer från sidan 15:

- Då vaknade du alltså inte av den? sa han.
- Av vad?
- Vargen.
Hedvig öppnade munnen och stirrade på honom. Med ens kändes det som om hon blivit doppad ute i träsket. Huden på armarna knottrade sig och benen blev svaga.
- En varg? viskade hon.
Georg lade ner skorpan på faten.
- Jag skulle inte ha nämnt det, sa han. Fast jag tänkte att det var bättre än att du själv blev överraskad.
Hedvig nickade. Handen skakade så att hon riskerade att förlora greppet om koppen och hon satte ner den på spisen. Den skulle inte kunna stå där länge, när som helst skulle hettan få porslinet att spricka. Som tur var klev Georg fram och petade åt sig den.