Och bergen skall rämna

Titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Förlag: Historiska Media (2019)
Antal sidor: 351

Tornehamn, sommaren 1901. I det karga norrländska rallarsamhället bor prästfrun Hedvig med sin make. Mellan fjällen, där renarna betar och samerna lever, ska järnvägen ta plats. Livet i norr har inte blivit som Hedvig hoppats. Den lilla kammaren i prästgården ekar tom och dagarna är händelselösa. Enda ljusningen är att hennes bror David har fått arbete vid banan. Men syskonens återseende blir långt ifrån enkelt.
I hopp om att mota bort besvikelsen åtar sig Hedvig att undervisa en grupp samiska barn, ett av dem är Marets dotter, Sára. Mötet med flickan, som till en början känns trösterikt, river upp sår i Hedvig och hon får allt svårare att hantera situationen. I Davids barack pågår samtidigt ett maktspel som tvingar honom att välja sida.

Och bergen skall rämna är Erika Olofsson Liljedahls andra roman. Hennes hyllade debutroman hette Någonstans brister himlen. Eftersom jag var stormförtjust i den boken var mina förväntningar mycket höga inför Och bergen skall rämna. Jag får väl säga att denna bok endast delvis levde upp till mina förväntningar.

Låt mig först säga att författaren även denna gång skapar en berättelse från en gången tid, där den tidsanda hon gör sig till tolk för känns trovärdig. Den svenska rasismen gentemot samerna beskrivs utan förskönande omskrivningar. Vårt land har betraktat samerna som människor som saknar möjligheter att ingå i ett "civiliserat" samhälle, på samma sätt som européer sett på afrikaner, aboriginer och Amerikas urbefolkning. 

Miljöskildringarna är fina och genom Hedvigs ögon får vi se fjällen, myggen, midnattssolen och den växtlighet som finns i de nordligaste delarna av vårt land. Hedvig är bokens huvudperson. En svårmodig prästfru, som i hemlighet fått missfall. Den sorg detta inneburit bär hon med sig genom boken. Saknaden får henne att vilja ta till sig sameflickan Sára. Flickan är blond, och Hedvig har fantasier om att flickan kanske inte alls hör till samerna. Är hon möjligen bortrövad?

Maken, prästen Georg, är en av bokens plattare figurer. Han verkar vara konstant missnöjd och bryr sig föga om sin hustru. Det hade varit intressant att få veta hur Georg och Hedvig blev ett par. De verkar inte ha något som helst gemensamt.

När jag läste Någonstans brister himlen slogs jag särskilt av författarens vackra, poetiska språk. Måhända är jag därför extra kritisk, för jag önskar verkligen att någon hade velat påpeka bristerna innan boken gick i tryck. Alltför ofta skrivs pronomen i subjektsform när de i själva verket är objekt och flera gånger finns dubbla negationer. Vid tre tillfällen sägs någon "inte ha mage att" när det nog snarast handlar om att denna "inte haft hjärta att".

Men trots de brister jag ser i boken, som jag kanske mest lagt märke till därför att mina förväntningar var så uppskruvade, anser jag ändå boken vara läsvärd. Genom Hedvig och hennes närmaste får vi en bild att förhållanden i vårt land som vi inte har någon anledning att vara stolta över.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Läs en bok utgiven av en svensk författare 2019.