En smakebit på söndag - Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket och är skriven av Jonas Jonasson.

Allan sitter med vännen Julius på Bali och har nästan lika långtråkigt som strax innan han klev ut genom sitt fönster på hundraårsdagen ett år tidigare. Nu väntar ny födelsedag. Julius bestämmer sig för att fira sin vän med en luftballongfärd. Allan föreslår att de i så fall tar med sig något att dricka, ifall det skulle bli stiltje där uppe i luften.
Det som följer är allt utom stiltje. Vinden och omständigheterna tar vännerna på en resa genom all världens galenskap. I centrum för den står kärnvapenkapprustning, tuppfäktning världsledare emellan, dumhet och argan list. Längs vägen avverkar Kim Jong-un, Donald Trump, Vladimir Putin, Angela Merkel och en svensk utrikesminister som undrar om allt det här händer på riktigt.

Smakbiten är hämtad från sidan 33:

Det tog ett bra tag för Karlsson, Jonsson och ballongen att sväva iväg så långt över öppet hav att de inte längre kunde höra den skrikande ballongföraren. Han hade ju vinden i ryggen.
När han inte hördes mer kunde de fortsatt se honom ett tag, flaxande mer armarna. De såg också hotelldirektören vid hans sida. Inte lika flaxande. Sannolikt lika olycklig. Eller olyckligare. Det var ju hundrafemtio tusen dollar som svävade bort från honom. Allt medan den nioårige pojken återvände till tårtan när alla andra var upptagna med annat.