Helgfråga från Mias bokhörna. Mia hoppas på en god sommartårta i samband med skolavslutningen. Helgfrågan lyder: Hur viktigt tror du att det är att man besöker och kommenterar andra bokbloggare? Utveckla gärna... Bonusfråga: Vad är din favorit bland fikabröd? För mig är det självklart att göra små nedslag hos andra bokbloggare. Givetvis inte hos alla hela tiden. Det vore ett heltidsjobb. Men man får bra tips på böcker och när man har hängt med ett tag så känns det nästan som att man känner de bokbloggare man besöker ofta, fastän man inte gör det. Vidare kan man besöka bokbloggare som är 13 år lika väl som 83. Här har på riktigt ålder, kön, hudfärg, sexuell läggning osv ingen betydelse. Jag försöker att kommentera om det är något som är roligt eller intressant. Jag vill ju väldigt gärna få kommentarer på mina egna inlägg, och då måste jag givetvis kommentera andras. Jag brukar även skriva en liten kommentar till det som andra skriver i mina kommentarsfält, för att visa att jag läser vad de har skrivit.
Det finns så mycket smaskens att välja på när det gäller fikabröd. Men för att inte riskera att skriva samma som en massa andra väljer jag att nämna den violtårta som man kan köpa på Törners konditori i Östersund. Marsipanen och marängen gör att tårtan är söt, men hallonen som finns i tårtan ger en syrlig friskhet. Om ni åker till Östersund tycker jag absolut att ni ska titta in på Törners konditori och slå er ner med en violtårtsbit och kaffe/te.
Det där du skriver om att man tycker man känner en bokbloggare som man besöker ofta, det håller jag verkligen med om. Däremot är jag dålig på att lämna kommentarer och ännu mer dåligt samvete har jag över att jag svarar dåligt på de som lämmnar kommentarer på min blogg. Så då säger jag även att jag ska försöka tänka på andra biblioteksbesökare ;) (på tal om att vara dålig på att svara på kommentarer).
Den tårtan/kakan måste jag försöka se till att testa någon gång, det verkar vara en trevlig kombination.
Ibland berättar någon bokbloggare något speciellt om sig själv, och man blir nästan förvånad att man inte visste det. Vi som känner varandra sen flera år tillbaka ;)
Ett litet avtryck räcker ju. Jo, violtårtan är riktigt god. Hustrun och jag kommer att åka till Östersund om några veckor. Jag skulle bli mycket förvånad om vi inte äter en bit violtårta när vi är där. Någon dag när jag struntar i diabetesen ;)
men var kommer violen in i bilden? hallon och ros, men violen? jag håller med om att en tycker sig lära känna de bloggare en ofta har kontakt med. och det är kul med kommentarer. både att ge och få och att svara på
Jag gissar att det är den violetta färgen på marsipanen som fått ge tårtan dess namn. Ja, man tycker man känner folk, även om man givetvis inte gör det på djupet.
Besök hos andra bloggar och kommenterande/svarande är ju en slags givande kommunikation, den hade jag inte velat vara utan. Tänker man bort den biten skulle nog bokbloggandet bli ganska torftigt och ensidigt.
Bokbloggarvärlden är verkligen varm och fin och det känns precis som du säger som att man känner vissa. Det har även hjälpt till i jobbiga stunder, det känns som man har en stor, trygg grupp bakom sig <3
jag tycker att Hannele ska göra utmaningen en gång till. hon har ju halva året på sig. jag har i alla fall klarat av 24 punkter så jag har ju kommit en bit
24 punkter är riktigt bra. Jag är inte alls säker på att jag klarar av alla 35, men det utsatta målet på 20 har vi i alla fall klarat både du och jag :)
visst har bokläsandet blivit roligare med alla bokbloggar, kaosutmaningar och annat ☺️
SvaraRaderaJa, man får intressanta tips och utmaningarna gör att man får tänka till lite extra kring böckerna.
RaderaInstämmer i allt du skriver om bloggande och besök. Violtårta låter exotiskt!
SvaraRaderaOch gott! :D
RaderaDet där du skriver om att man tycker man känner en bokbloggare som man besöker ofta, det håller jag verkligen med om. Däremot är jag dålig på att lämna kommentarer och ännu mer dåligt samvete har jag över att jag svarar dåligt på de som lämmnar kommentarer på min blogg.
SvaraRaderaSå då säger jag även att jag ska försöka tänka på andra biblioteksbesökare ;) (på tal om att vara dålig på att svara på kommentarer).
Den tårtan/kakan måste jag försöka se till att testa någon gång, det verkar vara en trevlig kombination.
Jag glömde påpeka att visst finns inga fördomar här hos oss bokbloggare alla har lika värde. Alla gillar böcker och läsa.
RaderaIbland berättar någon bokbloggare något speciellt om sig själv, och man blir nästan förvånad att man inte visste det. Vi som känner varandra sen flera år tillbaka ;)
RaderaJag brukar lämna några ord ibland inte många men ett litet avtryck att jag hälsat på.
SvaraRaderaVioltårtan låter supergod.
Ett litet avtryck räcker ju. Jo, violtårtan är riktigt god. Hustrun och jag kommer att åka till Östersund om några veckor. Jag skulle bli mycket förvånad om vi inte äter en bit violtårta när vi är där. Någon dag när jag struntar i diabetesen ;)
RaderaVisst är det kul att få och ge kommentarer, blir ju en slags dialog. Fin tårta, ser god ut ;)
SvaraRaderaJa, ibland är det skönt att kunna byta ut den egna monologen mot en dialog ;)
RaderaVioltårta! Det har jag nog aldrig smakat, men det låter gott!
SvaraRaderaDen är smaskens!
Raderamen var kommer violen in i bilden? hallon och ros, men violen?
SvaraRaderajag håller med om att en tycker sig lära känna de bloggare en ofta har kontakt med. och det är kul med kommentarer. både att ge och få och att svara på
Jag gissar att det är den violetta färgen på marsipanen som fått ge tårtan dess namn.
RaderaJa, man tycker man känner folk, även om man givetvis inte gör det på djupet.
visst! när du säger det ser även jag med mina skumma ögon att tårtan är violett. behöver verkligen nya glasögon!
RaderaVioltårta? Låter väldigt gott. Det är klart att kommentarer fungerar för alla åldrar. Böcker är böcker och ibland är det trevligt att få en kommentar.
SvaraRaderaBokbloggarvärlden är blandad, även om den är otroligt kvinnodominerad :)
RaderaBesök hos andra bloggar och kommenterande/svarande är ju en slags givande kommunikation, den hade jag inte velat vara utan. Tänker man bort den biten skulle nog bokbloggandet bli ganska torftigt och ensidigt.
SvaraRaderaNär bloggen var ny så satt jag och skrev utan att någon enda läste. Det var ju nästan ingen annan som visste att den fanns.
RaderaJa, Törners är en klassiker i Östersund. Men trots alla besök i Östersund (jobbar ju där ibland) så är det sällan jag får till ett besök.
SvaraRaderaFinns två fina konditorier i Östersund, så man kan äta violtårta på Törners och schwarzwaldtårta på Wedemarks :)
RaderaBokbloggarvärlden är verkligen varm och fin och det känns precis som du säger som att man känner vissa. Det har även hjälpt till i jobbiga stunder, det känns som man har en stor, trygg grupp bakom sig <3
SvaraRaderaJa, det är aldrig någon som säger ett ont ord till eller om någon annan bokbloggare.
Raderaklar med kaosutmaning. kul utmaning:http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/06/kaosutmaning-2019-klar.html
SvaraRaderaDet var raskt marscherat! Har du läst alla 35 böckerna på fem och en halv månad? Jag har hittills klarat av 20 av de 35.
Raderajag tycker att Hannele ska göra utmaningen en gång till. hon har ju halva året på sig. jag har i alla fall klarat av 24 punkter så jag har ju kommit en bit
SvaraRadera24 punkter är riktigt bra. Jag är inte alls säker på att jag klarar av alla 35, men det utsatta målet på 20 har vi i alla fall klarat både du och jag :)
RaderaVioltårta låter spännande.
SvaraRaderaDen är mums!
Radera