En smakebit på söndag - Hetta

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Hetta och är skriven av Jane Parker.

Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockar Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.

Smakbiten är hämtad från sidan 7:

Gården hade faktiskt sett död tidigare, och spyflugorna var inte kräsna. För dem var det ingen stor skillnad mellan ett kadaver och ett lik.
Torkan gav flugorna mycket att välja på den sommaren. De sökte sig till stirrande ögon och klibbiga sår när Kiewarras bönder riktade gevären mot de magra kreaturen. Inget regn betydde inget foder. Och inget foder innebar svåra beslut, när den lilla staden dag efter dag dallrade under den brännande blå himlen.
"Det kommer att ge med sig", sa bönderna medan månaderna sprang iväg in på andra året. De upprepade orden, sa dem högt likt ett mantra till varandra och stumt, likt en bön, till sig själva.