Sidor

söndag 7 juli 2019

En smakebit på söndag - Kristens resa

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Kristens resa och är skriven av John Bunyan. Mitt exemplar innehåller även Kristinnas resa, och därför läser jag givetvis den när jag ändå är på gång.

John Bunyans Kristens resa gavs ut 1678. Kristen bor i staden Undergång med sin fru och sina fyra barn, men en dag hittar han en bok som skrämmer honom. Den säger att hela staden kommer att brännas ner. Samtidigt som han läser boken får han en börda på ryggen som inte går att få av. När han sedan träffar Evangelist förstår han att om han vill överleva måste han fly bort från allt och börja söka den himmelska staden. Under resan mot den himmelska staden träffar han både vänner och fiender, bland andra Velig, Hjälp, Uttydaren, Trogen, Domare Hatman, Hoppfull, Jätten Skräck, Ateist och många andra innan han till slut kommer fram.

Jag tänkte att jag skulle berätta att mitt exemplar är tryckt 1895, det vill säga 11 år före Fridtjuv Bergs stavningsreform. 

Smakbiten är hämtad från sidan 44:

Jag blickade därpå efter Kristen för att se, huru han gick uppför bärget. Jag iakttog, att han började gå i stället för springa och sedan i stället för att gå krypa på händer och fötter på grund af bärgets branthet. Nu låg det ungefär halfvägs upp till bärgstoppen en vacker löfsal, planterad af bärgets Herre, till trötta färdemäns vederkvickelse. Dit gick därför Kristen och satte sig ned för att hvila. Han tog ut rullen ur sin barm och läste i honom för att trösta sig; likaså började han ånyo syna den mantel eller klädnad, som han fått när han stod vid korset. Efter att sålunda en stund fägnat sig, föll han slutligen i en slummer och derefter i en djup sömn, som kvarhöll honom på detta ställe, tills det nästan blef natt. Under sömnen föll rullen ur hans hand. Under det han ännu sof, kom en man fram till honom och väckte honom med orden: "Gå bort till myran, du late; se på hennes seder och lär." (Ordspr. 6: 6.) Vid detta sprang Kristen plötsligt upp, skyndade fram på vägen och stannade icke, förrän han uppnått bärgets topp.

18 kommentarer:

  1. tack för smakbiten, boken finns i min bokhylla men inte prioriterat, lite nyfiken ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En annorlunda bok. Åtminstone för vår tid.

      Radera
  2. läst för många, många år sedan. den gjorde ett starkt intryck då

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett mycket speciellt grepp att låta Kristen möta allehanda goda men framför allt onda egenskaper i form av personer.

      Radera
  3. Den här vill jag läsa! Ska försöka få tag på den. Älskar sådana här utgåvor och det lite äldre språket. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte bara stavningen som är gammaldags, utan även språket. Ord som försvunnit ur det vanliga språkbruket.

      Radera
  4. Känner förstås till men har inte läst. Tack för smakbiten! Förresten tror att du missat lägga in inlägget hos Mari... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte hunnit, men nu ligger det där :)

      Radera
  5. Skulle vara jättekul att läsa. Tack för smakbit!

    SvaraRadera
  6. Annorlunda smakbit :) Känner faktiskt inte till den här boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, inte vad man läser dagligdags :)

      Radera
  7. En sedelärande historia? Jag har tvärtom svårt för det gammaldags språket, jag blir så fast i att försöka tyda orden att själva texten inte flyter på. Ett ambitiöst läsande tycker jag, tack för smakbit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket sedelärande. Jag vet inte om det finns modernare översättningar. Det borde det göra. Jag köpte den på nätet och visste inte att det var en så gammal översättning.

      Radera
  8. Den kände jag faktiskt inte till, annars brukar ju de här klassikerna ringa någon klocka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kände till namnet, men visste egentligen ingenting om den.

      Radera
  9. känner till boken från när jag läste Louisa May Alcotts Unga kvinnor.

    SvaraRadera