Sidor

tisdag 9 juli 2019

Tisdagstrion: Blommigt

Bokbloggen Ugglan & Boken har dragit igång en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat blommigt.


Jag börjar med Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmqvist.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.



Mark Levengoods bok Sucka mitt hjärta men brist dock ej kan man läsa när man på ett både enkelt och lättfattligt sätt vill få del av en smula livsvisdom. Det är en varmhjärtad bok, som jag önskar att fler skulle hitta.
På ett enkelt sätt levererar Mark Levengood sanningens ord på vägen, så som de har nått honom via hans minst sagt märkliga släktingar eller andra speciella människor han mött på livets väg. Jag säger inte mer, utan ger istället ytterligare ett litet smakprov ur boken:

Jag har inte ett plagg som tål något överhuvudtaget. Frågar jag i affären om denna skjorta kan tvättas i maskin, tittar personalen på mig med fasa och avsky, och jag hör dem tänka: Åk hem till Finland, ondsinta barbar. Nej, kläderna ska helst inte tvättas alls, men om man nu absolut måste, så kanske man kan spraya dem i en lösning av getmjölk från en tibetansk utrotningshotad bergstopp-tacka, eller möjligen gnugga dem rena i armhålan på en nunna.
Jaja. Jag ser på mig i spegeln. Det är som sagt inte så att jag själv heller är helt intakt. Vissa mornar ser jag i sanning ut som om jag skurit citron över ansiktet, och inte kommer det att hjälpa att gnida detta anlete i armhålan på en nunna heller, det skulle bara bli ett fasansfullt liv.



Slutligen Blodlokan av Louise Boije af Gennäs.
Det här är en riktig spänningsroman. Boken är samhällskritisk utan att bli torr och tråkig. Författaren blandar in autentiska artiklar om moderna rättsfall och skandaler där det svenska samhället inte visat sig från sin bästa sida.
Vi följer Sara som, trots att hennes liv har blivit i det närmaste perfekt med en underbar pojkvän, en fantastisk ny väninna och ett intressant och välbetalt jobb, snart märker att det händer allt märkligare saker kring henne. Hon börjar ifrågasätta sitt eget förstånd. Till slut vet hon inte vem som är hennes vän och vem som vill henne och hennes familj riktigt illa.
Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är en roman av det där slaget när man vill komma fram till slutet så snabbt som möjligt, men när man nått dit vill man bara läsa mer.
Men när jag läst klart känner jag mig ändå frustrerad. Det finns mängder av frågor som inte har fått något svar.
Men senare har jag läst de två följande delarna av Motståndstrilogin, och jag kan bara konstatera att det var väl värt att läsa de nästan 1500 sidorna som trilogin omfattar.

28 kommentarer:

  1. Rapsbaggarna har jag i hyllan, men det har inte blivit av att läsa. Nu blev jag riktigt sugen. Lite osäker på om jag läst Levengoods, nej det var nog en annan. Men den var trevlig. Omslaget till Blodlokan är väldigt häftigt, men jag har aldrig tidigare haft lust att läsa den. Har nog tänkt att det var en deckare. Men nu blev jag nyfiken, minsann!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blodlokan är ingen deckare. En mycket läsvärd spänningsroman.

      Radera
  2. Fina omslag och blandad trio. Läst Blodlokan och andra delen i serien, och en annan bok av Levengood, och andra av Brunk Holmqvist

    SvaraRadera
  3. Fina omslag :) Alla olästa för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så mycket fint du har framför dig då ;)

      Radera
  4. Rapsbaggarna är en underbar bok! Hoppas verkligen det finns fler människor som bröderna. :) Levengood har jag aldrig läst nåt av men efter den smakbiten blir jag sugen. Trodde också Blodlokan var en deckare. Får nog tänka om där. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är synd att missa Motståndstrilogin.

      Radera
  5. Motståndstrilogin har jag tänkt läsa någon gång. Jag har de två första delarna i hyllan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men då så. Vad väntar du på? ;)

      Radera
  6. Både Rapsbaggarna och Mark Levengoods bok blir jag nyfiken på.

    SvaraRadera
  7. Vilken härlig blommig blandning! Tack för tipsen!

    SvaraRadera
  8. Justja, Blodlokan. En riktigt bra bok! Ja, hela serien var bra.

    SvaraRadera
  9. Blodlokan låter som en riktigt bra bok med en hemsk titel.

    SvaraRadera
  10. Levengood tycker jag om. Verkanseld finns i min läsahög så snart är det dags för den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Levengood verkar även i TV vara genomsnäll.

      Radera
  11. Fina blommiga böcker. Har inte läst någon av dem, men Rapsbaggarna finns i min bokhylla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta fram den och läs den i hängmattan.

      Radera
  12. Mark Levengoods mormor är ett salt. hennes kärva livsvisdom är guld värd. vet inte varför jag inte läst Boije af Gennäs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkar ha varit ett sjusärdeles fruntimmer!

      Radera
  13. Oj, nu fick du mig mer intresserad av Blodlokan, kanske värt att satsa på den bokserien ändå. Och den slutliga meningen om Rapsbaggarna tyckte jag om, mycket! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket läsvärd! Och visst måste vi ständigt framhålla att det finns vettiga människor i vårt land, långt från ytliga storstadsbor ;)

      Radera