Kärleken väntar längst ut på grenen

Titel: Kärleken väntar längst ut på grenen
Författare: Mari Åberg
Förlag: Lava (2019)
Antal sidor: 359

Tiden är 70-tal och huvudpersonen är Annika, en okysst, blyg och något naiv artonåring som flyttar till Malmö för att bli flygledare. Här möter hon den världsvana Eva som kommer direkt från den glamorösa modellvärlden och påverkas av hennes levnadsglada sätt.

Kärleken väntar längst ut på grenen är en bok jag tackade ja till efter att ha läst ett inlägg på FB från författaren, där hon frågade efter intresserade recensenter. Eftersom boken utspelar sig på 1970-talet, då jag själv var tonåring, nappade jag. Enligt författaren är den första boken av tre.

Man kan väl säga att boken ligger ganska långt från de böcker jag brukar läsa, vilket gör att det är lite svårare att recensera den. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, men jag vill ju ändå göra boken rättvisa.

I början gjorde boken mig helt galen. Annika är så hopplöst naiv. Även om hon inte varit tillsammans med någon man, så visste nog även flickor på 1970-talet vad som kunde ske mellan man och kvinna i sängkammaren. Men Annika verkar totalt borta.

Det är bara när vi får följa den praktiska utbildningen till flygledare som jag piggnar till lite. Det är väl kanske en genusgrej. Som man tycker jag att det är intressantare att läsa om flygplanen än om hur det kan pirra i underlivet på Annika när hon sitter nära en snygg karl ;)

Jag tror att det är först när Annikas liv får en ny vändning och hon hamnar vid Medelhavet som boken hamnar där den ska vara. Då blir det kärlek, romantik och vin för hela slanten, men även problem förstås. Och Annika lär sig nya saker, som att homosexuella är helt vanliga människor.

Den här romanen får placeras i genren feel-good. Den är lättläst. Jag plöjde igenom den ganska snabbt. Författaren har lagt in en hel del tidsmarkörer, vilket är roligt och bra. (Dock kan jag inte låta bli att påpeka att det är omöjligt att Annika 1976 har vänner i KPML(r). Den partibeteckningen lanserades först 1977.)

Problemet för mig när jag läser boken är att den är alldeles för smörig för min smak. När Annika till slut möter den stora kärleken kvittrar en fågel på ett alldeles speciellt sätt. Det betyder dock inte att det måste vara fel på boken. Den ligger nog rätt i sin genre, men genren är inte rätt för mig, vilket varken författaren eller boken ska lastas för. Jag tror att detta är en bok som kan uppskattas av dem som tycker om den sortens kärleksromaner. Min fru har redan sagt att hon vill läsa den när jag är klar med den :) Så om detta är en genre för dig, så tycker jag absolut att du ska läsa boken.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 29: Läs första boken i en serie.