Originalets titel: The Life and Strange Surprising Adventures of Robinson Crusoe
Författare: Daniel Defoe
Förlag: Niloe (1984)
Antal sidor: 320
Baksidestexten (mitt ex är från 1984):
När Daniel Defoe i början av 1700-talet skrev Robinson Crusoe, skapade han en av världslitteraturens mest fascinerande gestalter: den engelske sjömannen som tillbringar 28 år på en öde ö. Robinsons fantastiska äventyr fängslar och roar både yngre och äldre läsare lika mycket i våra dagar som för 250 år sedan. Boken har en sann händelse som underlag. Matrosen Alexander Selkirk sattes år 1704 i land på den obebodda ön Juan Fernandez, men denne historiske Robinson hade ett vida bättre utgångsläge än den diktade, eftersom han fick med sig både vapen och redskap, och han blev räddad ur sin isolering redan efter fem år.
Jag påstod att jag läst boken som barn och att det nu var fråga om omläsning, men jag kände faktiskt inte igen innehållet. (Jo, givetvis visste jag att han hamnade på en öde ö och träffade den "inföding" som han kallade Fredag, men det var en förförståelse som man inte behöver ha läst boken för att ha.) Så jag tänker faktiskt betrakta det som "nyläsning".
Boken skrevs som sagt i början av 1700-talet, vilket gör att värderingarna givetvis är annorlunda än våra. Det stör mig inte att man talar om negrer eller att det handlas med slavar, för det är ett historiskt faktum. Däremot är det lustigt vilken okunnighet om andra världsdelar och andra folk som rådde. När Robinson Crusoe är ombord på ett skepp som seglar nära den afrikanska kusten, så är han rädd för lejonen och tigrarna. Men det finns inga tigrar i Afrika! Sådant kan jag småle åt. Värre tycker jag det är att man på fullt allvar menade att det fanns vilda människor. Vad karaktäriserar egentligen en vilde? Han han inte har så mycket kläder på sig och att han lever i samklang med naturen? Jag undrar vad Daniel Defoe skulle ha tänkt om han sett hur lite kläder européer har på sig på badstränderna. Dessutom tycks alla dessa "vildar" vara kannibaler. Visst har det förekommit kannibalism på olika håll i världen (och finns eventuellt på något håll än idag), men att det skulle vara ett kalasande hela tiden på människor stämmer inte. Men denna syn hängde väl ihop med tanken att människor kunde vara vilda.
Något som slog mig när jag läste boken var att den bitvis var mycket tråkigare än jag hade föreställt mig. Det är inte så där fruktansvärt intressant att veta exakt hur mycket havre Robinson Crusoe planterar eller hur mycket olika saker är värda i brasiliansk valuta. Boken hade vunnit på att någon lektör hade skurit bort onödiga passager. Men det fanns kanske inte några lektörer i början på 1700-talet.
Boken ingår i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Robinson Crusoe är min augustiklassiker.
Att leva i samklang med naturen var nog ett begrepp som inte existerade på den tiden :) Vildar var de som inte var civiliserade och civiliserad var man om man gjorde sig till herre över natur och andra människor (de där ociviliserade som levde i samklang med naturen). Jag håller med om att det inte är särskilt intressant att läsa hur mycket havre Crusoe planterade och jag minns att jag också tyckte att vissa passager var tråkiga. Men kan det inte vara så att det sade den tidens läsare något som det inte säger oss idag? Vi som tappat kopplingen till jordbruk, djurhållning mm. Och det har trots allt sin charm, tycker jag, att läsa något som det faktiskt skrevs för flera hundra år sedan, utan att det anpassats till vår tids ideal.
SvaraRaderaKan det vara så att du läst någon förkortad "barnversion" av Robinson Crusoe? Sådana fanns det ju en uppsjö av förr i ti'n när det gällde klassikerna. Inte så tokigt tänkt, faktiskt, att ge barnen tillgång till vårt gemensamma västerländska (implicita) litteraturkanon. Det var då det. Idag klassas man snarast som eljest eller snobb om man läser klassiker. Idag är det lättillgängligt och lättsmält som gäller. Full fart från första till sista sidan, annars får det vara. Som tv. Passiv konsumtion.
sade hon med en bitter ton i rösten
Ja, jag håller med om att det har en charm att läsa en riktigt gammal bok. Idealen i Jane Austens böcker är ju helt annorlunda än idag. Och jag vill inte att någon i efterhand ska ge sig in och "städa" i böckerna. Men ändå kan jag som nutida läsare komma på mig själv med att läsa utan att ta in texten på vissa ställen, därför att mina tankar är någon annanstans.
RaderaDet kan mycket väl vara så att jag läst en förkortad version. Jag minns att jag hade några böcker som alla innehöll förkortade versioner av kända böcker. Jag läste Huckleberry Finn och andra böcker i den versionen. Och jag tycker absolut att det är bra om barn får tillgång till klassiker, även om det är en lättare variant. Men när allt blir lättillgängligt och lättsmält, som du skriver, du skrumpnar våra hjärnor, såsom var fallet med Don Quijote, som läste för många riddarromaner, sade han och gladdes över att kunna hänvisa till ännu en klassiker.
Jag läste nyligen Robinson Crusoe, som en del i min utbildning, och jag vet inte det minsta imponerad. Precis som du, så tycker jag att den hade partier som var väldigt långtråkiga. Det gjorde att jag tappade intresset för hela boken.
SvaraRaderaPå sätt och vis gläder det mig att det finns fler som tyckte att den bitvis var långtråkig. Då är det inte nödvändigtvis fel på mig ;)
RaderaJag har nog aldrig läst någon version av Robinson Crusoe, bara sett filmatiseringar :)
SvaraRaderaDå har filmmakarna med största sannolikhet tagit bort det som är tråkigt och lagt till saker för att göra filmen spännande :)
Radera