Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat favoriter från barndomen. Här följer min trio:
Då går det inte att komma förbi Enid Blyton. Jag älskade verkligen hennes böcker. Fem söker en skatt, som är på bilden, är den första av de 21 Femböckerna, men jag läste även hennes 15 Mysterieböcker och hennes 8 Äventyrsböcker. Hon skrev fler serier, men dem missade jag.
Jag var även mycket förtjust i serien om Tvillingdetektiverna, som skrevs av pseudonymen Sivar Ahlrud. Tvillingarna Klas och Göran Bergendahl löste mysterier med god hjälp av sin intelligente kusin Hubert.
Bakom pseudonymen Sivar Ahlrud gömde sig två författare, nämligen Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud.
Ibland handlade vartannat kapitel om Klas och vartannat om Göran. Jag har läst någonstans att de båda författarna kunde sitta i varsitt rum och skriva. De ropade till varandra vad som hade hänt i deras kapitel så att historien skulle hänga ihop.
Jag var måhända något mindre när jag läste Bröderna Grimms sagor. Många gånger var det grymma berättelser; betydligt värre än Disneys utslätade versioner. Läs originalet till Askungen, så får ni er en blodig historia till livs.
"Den onde" nämndes i flera sagor. Inte förstod väl jag att det handlade om Djävulen och människor som var beredda att sälja sin själ till honom för att erhålla fördelar. Jag tror att vi vuxna lägger in mer i berättelserna än barnen gör, så det är kanske bäst att vi låter barnen ha dessa sagor i fred :)
läste en av originalen av Grimms sagor för äldsta barnbarnet; där sytrarna försöker forma fötterna med yxa... för att passa i skorna, inte riktigt Disney-stuk. Enid Blyton roar mig fortfarande.
SvaraRaderaMin mamma gav boken i födelsedagspresent till en av sina brorsdöttrar. Flickans pappa (mammas bror) frågade sedan min mamma om hon hade läst något i boken. Sagorna är nog lite skrämmande för vuxna ;)
RaderaSagorna är inte alltid så snälla :-) Kul att så många verkar ha älskat Blyton!
SvaraRaderaAlla svenskar tjatar om Astrid Lindgren, men det var Enid Blytons böcker som jag verkligen älskade!
RaderaLäste några av Blytons böcker också en gång i tiden.
SvaraRaderaNågra?! Jag läste alla jag lyckades lägga vantarna på! Självklara på önskelistan till jul :)
RaderaTriss i klassiker!
SvaraRaderaJag undrar om dagens barn skulle gilla Tvillingdetektiverna, eller om de skulle ses som mossiga idag.
RaderaMycket Blyton i dag :) Det är hon värd! Grimms sagor var nog inte tänkta för barn, egentligen, men jag älskade dem när jag var liten :)
SvaraRaderaJag tror också att det var folksagor för vuxna från början.
RaderaFemböckerna läste jag förstås och även några böcker om tvillingdeckarna. Sagor älskade jag. Helst skulle det förekomma prinsessor i dem.
SvaraRaderaDet är viktigt att barn får sagor lästa för sig och sedan själva får läsa sagor.
RaderaTvillingdetektiverna har jag aldrig läst. Enid Blyton har jag läst en del. men bröderna Grym hade jag i illustrerade häften och även om de var hemska så tyckte jag om dem
SvaraRaderaJa, vi barn tyckte om bröderna Grym, men de vuxna kunde nog tycka att de var mer hemska än vad barnen tyckte.
RaderaAlla verkade läsa fem-böckerna utom jag. Det blev Lotta istället..
SvaraRaderaStackare, som inte fick växa upp med Femböckerna ;)
RaderaFem-böckerna och Bröderna Grimms sagor har jag läst.
SvaraRaderaDet hade varit synd att missa dem.
RaderaBröderna Grimms sagor var inte så snälla, nej.
SvaraRaderaO nej ;)
RaderaJag fick läsa mina äldre syskons gamla Fem-böcker :)
SvaraRaderaJag fick en del efter min bror och en del från en kusin, men sen fick mina föräldrar komplettera på jul och födelsedagar :)
RaderaJag läste också Fem-böckerna. Himla mysiga.
SvaraRaderaJättemysiga, men det var lite matporr. De åt jämt och det beskrevs allt som dukades fram på utflykten :D
RaderaNär du säger det så minns jag att jag var väldigt fascinerad av den där maten. Avundsjuk rent av.
RaderaJa just det, Mysterieböckerna och Äventyrsböckerna. Dem hade jag glömt. Var till och med tvungen att googla på Mysterieböckerna för att inse att jag läst dem. Jag läste även De sex-serien. Två betydligt äldre kusiner försåg mig med "urvuxna" böcker i parti och minut, förutom Blyton även just Sivar Ahlrud-böckerna, som jag dock aldrig läste. Inte läste jag Biggles heller, fast de fanns nog där allihop. Det känns lite synd så här i efterhand. Undrar förresten vart alla de där böckerna tog vägen... Bröderna Grimm har jag nog aldrig läst, inte "på riktigt". Bara barnanpassade småsagor. Jag får se till att läsa dem framöver.
SvaraRaderaDe sex-böckerna och Hemliga sjuan gick mig tyvärr förbi. Nån Bigglesbok tror jag bestämt att jag läste. Jag tycker absolut att du ska läsa nån utgåva av Bröderna Grimms sagor. Askungen är egentligen en helt förfärlig berättelse med mycket blod och uthackade ögon.
RaderaFemböcker läste man några. Men bara de slätstrukna Disney-varianterna av Grimms sagor... :)
SvaraRadera