En smakebit på söndag - Köttets tid

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Köttets tid och är skriven av Lina Wolff. 

En svensk skribent åker till Madrid för att finna inspiration, men blir snabbt indragen i en rad förvecklingar som leder till svåra etiska ställningstaganden. I en bar möter hon Mercuro Cano som tror sig vara förföljd av skaparna till den ljusskygga nätshowen Köttets tid, som han medverkat i för att sona allt ont han åsamkat sin hustru. Bakom denna publika och brutala nätbotgöring står nunnan Lucia - som tagit på det det komplexa, men samtidigt kittlande, uppdraget att försöka rädda förtappade själar från den diaboliska värld som är präglad av köttets villfarelser. Kan Mercuro räddas? Och framför allt: bör han räddas?

Smakbiten är hämtad från sidan 16:

- Nunna! utropar han. Jovisst! Tänk dig en korsning mellan kraften i ett Belgian Blue-kreatur och ondskan hos Hitler. Lätt till några skäppor manshat och destillerad, kvinnlig bitterhet, så har du henne i en ask.
Hon försöker visualisera det han sagt.
- Liten och spenslig, fortsätter han, som ett barn. Men likväl uråldrig. Någon som sett allt, gjort allt, och vet precis hur man... Hennes hand är förresten stympad. Det sägs att den blivit avbiten av en gris.
Hon stirrar på honom. Porträttet han målar upp är alltför barockt för att hon ska kunna se det framför sig, Men, tänker hon också, alla skrivande människor vet att floskeln "verkligheten överträffar dikten" rymmer ett stort mått av sanning. Bilden av den hatiska nunnan med den avbitna handen har väckt hennes nyfikenhet.