Tisdagstrion: Bibliotek, bokhandel eller bokcirkel i boken

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bibliotek, bokhandel eller bokcirkel i boken. Här följer min trio:

The Jane Austen Book Club av Karen Joy Fowler är en roman som jag inte har läst, men den filmatiserades 2007, och jag har sett filmen ;)

Den handlar om sex personer som bildar en bokklubb för att diskutera de sex romaner som Jane Austen skrev. När de läser Austens romaner upptäcker de att deras egna livserfarenheter i flera fall överensstämmer med de teman som behandlas i hennes böcker.

I bok nummer två tänjer jag lite på ämnet när jag väljer Markus Zusaks roman Boktjuven. Någon bokhandel eller någon bokcirkel finns definitivt inte med. Inte något vanligt bibliotek heller. Men huvudpersonen tar sig faktiskt in i borgmästarens  privata bibliotek för att stjäla böcker.
På bokens baksida kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

Så till sist Ingenting att se av Robert Warholm ;)

Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir alltid svaret: "Där finns ingenting att se!"

Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.

Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.

Carin besöker det kommunala biblioteket som barn. Som vuxen inreder hon ett eget bibliotek i sitt hem. Och hon är med i en bokcirkel som heter Bokmalarna.