Sidor

tisdag 3 mars 2020

Tisdagstrion: I stadsmiljö

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat i stadsmiljö. De tre städer som finns i de av mig valda böckerna är Stockholm, London och Delhi. Här följer min trio:


Ibland, i vardagen, får man förmånen att känna tacksamhet. En sådan tacksamhet kände jag när jag läste Niklas Natt och Dags debutroman 1793. Om detta är hans förstlingsverk, vad månde han inte kunna prestera i framtiden?

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Det är ingen självklarhet att en berättelse om ett fiktivt mordfall, som författaren placerar drygt två sekler bakåt i tiden, ska bli intressant och läsvärd. Natt och Dag lyckas med detta. Dels därför att själva mordhistorien är väl berättad, dels därför att han beskriver ett Stockholm med dess människor på ett sätt och med ett språk som känns trovärdigt.
Vid något tillfälle har han, vilket han nämner i efterordet, lagt till en byggnad som då ännu inte uppförts, men det var gjort för att skapa en än bättre berättelse och här får man hänvisa till varje skönlitterär författares rätt att forma verkligheten efter romanens idé.
Jag har lärt mig en hel del under läsandet. Inte kände då jag till de "paltar" och "korvar" som bevakade huvudstadens gator på ett sätt som oftast drabbade dem som stod längst ner på samhällsstegen. Inte heller kände jag till Fatburen, en sjö som fanns på Södermalm ända till 1850. Ibland har jag googlat saker som författaren skriver om och nästan alltid funnit att de varit korrekt beskrivna. Den grevliga ätten Balk som finns med i romanen har dock inte existerat. Sannolikt därför att författaren inte velat utpeka en specifik adelsätt. (Niklas Natt och Dag tillhör för övrigt Sveriges äldsta nu levande adelsätt.)
Romanen 1793 är en mycket välskriven och läsvärd roman, som av Svenska Deckarakademin utsågs till 2017 års bästa deckardebut.



Belgravia är berättelsen om en hemlighet. En hemlighet som nystas upp bakom de eleganta portarna i Londons mes exklusiva kvarter. Det är 1840-tal - moderna tider, då till och med en nyrik industrialist som James Trenchard och hans hustru Anne börjar få tillträde till de fina salongerna. Men vad har de för hållhake på Lady Brockenhurst, som tillhör en av landets äldsta familjer? Historien tar sin början kvällen innan slaget vid Waterloo 1815, på hertiginnan av Richmonds numera legendariska bal, där två familjers liv förändras för alltid...

Författaren Julian Fellowes är inte vem som helst. Det är han som skrivit manuset till alla delarna i TV-serien Downton Abbey. Här har han skapat ännu en värld av glitter och flärd, men den utspelar sig tidigare än Downton Abbey. Han verkar ha lagt ned stor möda på att ge boken en känsla av historisk autencitet. Där det är möjligt har han lagt in händelser som faktiskt ägt rum. Balen kvällen före slaget vid Waterloo 1815, som arrangerades av hertiginnan av Richmond är en historisk verklighet.
Någon greve och grevinna av Brockenhurst har däremot aldrig existerat. Givetvis måste det finnas uppdiktade personer, om det ska gå att skapa en sådan här berättelse. Här finns de fina familjerna, som är noga med att deras barn inte ingår några mesallianser, det vill säga äktenskap med någon i lägre social ställning. Samtidigt är 1800-talet en ny epok, där det finns män som startar industrier och bygger hus, vilket skapar ett förmöget borgerskap. Denna senare grupp har sålunda mycket pengar, men de adliga familjerna ser ner på dem.
Boken är fylld av kärlek, hat, avund, lojalitet och intriger. En kombination av människans ädlaste och uslaste egenskaper, vilket borgar för en bra roman. Och en bra roman är det. Det är en verklig bladvändare. Jag vill bara ha mer och mer.
Det enda negativa jag egentligen har att säga är inte något som ska läggas författaren till last, utan det handlar om översättarens arbete. Visst vet jag att man på engelska kan avsluta ett samtal med orden "good day to you", men "goddag till dig" är ingen bra översättning! Där finns även grammatikfel som jag stör mig på.
Sammantaget ger jag ändå boken Belgravia högsta betyg. Om du tyckte om Downton Abbey, ska du definitivt läsa Belgravia!



Delhis vackraste händer är skriven av Mikael Bergstrand. Den har även blivit filmatiserad.
När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.
Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.

30 kommentarer:

  1. Håller med om att 1793 var en stor läsupplevelse! Har inte läst de två andra, men blir nyfiken. Tack för tipsen!

    SvaraRadera
  2. Belgravia väntar i bokhyllan, Bergstrands bok har jag sett filmatiserad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som den anglofil du är tror jag att du kommer att älska den.

      Radera
  3. 1793 är jag fortfarande lite nyfiken på, men vi får väl se om den blir läst någon gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är man inte alltför vämmelmagad är det en riktigt bra bok.

      Radera
  4. 1793 har jag läst och verkligen tyckt om, den är med på min lista också :)

    SvaraRadera
  5. Blev varnad för grymhet i 1793 så jag har inte läst den succén. Delhi såg jag i tv-version.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tydligen blandade känslor inför den boken. Den är definitivt bra, men är man "vämmelmagad" så förstår jag att man tvekar.

      Radera
  6. har fortfarande inte läst 1793 fastän jag har den i hyllan; Bergstrand har jag läst men inte nr 2

    SvaraRadera
    Svar
    1. Belgravia är godis för oss som gillar engelska romaner i gammal högreståndsmiljö :)

      Radera
  7. 1793 innehåller verkligen Stockholm på 1700~talet. Mycket bra skrivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, miljöbeskrivningen känns äkta. Stockholm såg nog inte bättre ut på den tiden.

      Radera
  8. Gillar 1793 och även Bergstrands bokserie.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst någon av böckerna efter Delhis vackraste händer. Det borde jag göra.

      Radera
  9. Inte läst någon av dessa, så tack för tipsen!

    SvaraRadera
  10. Belgravia vill jag läsa, mest för att jag är så förtjust i Downton Abbey.

    SvaraRadera
  11. Känns som rätt trevliga böcker ändå, ja förutom första då. Den skulle jag nog beskriva med något annat ord, men rätt bra är den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, "trevlig" är väl inte ordet som spontant poppar upp när man tänker på 1793, men bra är den.

      Radera
  12. Belgravia både såg och lät väldigt intressant ut. Tack för tipset!

    SvaraRadera
  13. Bekanta böcker men inget jag läst än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du fina läsupplevelser framför dig.

      Radera
  14. Bergstrands hade jag också med :-)
    Egentligen förstår jag inte varför jag inte läst 1793. Det borde jag göra.

    SvaraRadera
  15. Belgravia är den enda jag inte läst men den är jag väldigt sugen på.

    SvaraRadera