En smakebit på söndag - Führerns barnmorska

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Führerns barnmorska och är skriven av Mandy Robotham.

Barnmorskan Anke Hoff arresteras och sätts i koncentrationsläger för att ha förlöst en kvinna i Berlins getto. I lägret blir hon de judiska mödrarnas sista hopp. Med outtömlig tro på mänskligheten gör hon vad hon kan för att kvinnorna ska kunna minnas sina nyfödda barn efter att de avrättats av fångvaktarna.
Ryktet om hennes skicklighet sprider sig och när Führern väntar en arvinge hämtas hon av Gestapo för att ansvara för Eva Braun som hålls gömd i bergen. Nedkomsten tvingar Anke till handlingar hon aldrig trott sig kapabel till, men värst av allt är ändå att hennes hjärta börjar slå för SS-officeren som är satt att övervaka henne.

Smakbiten är hämtad från sidan 69:

Hon lutade sig lättat tillbaka, som om orden hade tömt henne på alla krafter. Men jag visste inte hur jag skulle kunna ge henne ett lugnande svar. Det jag visste var att Eva Braun verkade, åtminstone på ytan, oskyldig och ovetande. Om det var konstlat eller ren och skär naivitet var svårt att säga, men jag hade väldigt svårt att förstå att hon hade delat säng med ett monster - att hon villigt bar hans oäkta barn. Nazisterna värnade om familjen - "hemmet, barnen, kyrkan" löd deras motto - och duktiga tyska fruar sågs som soldater i sina hem och fick absurt nog riktiga medaljer för ymnigt barnalstrande. Eva Braun hade gått emot allt detta. Hon befann sig nu i en ohållbar situation där hon inte längre rådde över sin kropp och sitt liv, åtminstone inte så länge hon bar Führerns barn. Med tanke på hur jag hade behandlats sedan jag lämnade koncentrationslägret fick jag anta att det rörde sig om hans kött och blod. Hon såg inte ut som någon soldat eller ondskans allierade.