En smakebit på söndag - Nattviol

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Nattviol och är skriven av Niklas Leavy.

STOCKHOLM. JANUARI. När Ebba Lindh ser blåljusen spela under Liljeholmsbron känner hon endast lättnad över att ha lämnat poliskåren. De bestialiska mord som hemsöker staden får i stället brodern Robert ansvar för att klara upp.
Men när Ebba blir anlitad av en viss Sandra Bergman för att undersöka hennes mors brutala död visar det sig vara svårare än hon trott att bryta banden till sitt gamla liv. Spåren leder tillbaka till hennes barndoms Värmland, och minnen hon helst inte vill bli påmind om.
Ebba inser snart att korruption är en smitta som sträcker sig långt bortom poliskåren, och att hennes uppdragsgivare har en egen dold agenda. Samtidigt som relationen till sonen Jakob blir allt sämre faller temperaturen i ett vintermörkt Stockholm.

Smakbiten är hämtad från sidan 26:

Hela området runt Liljeholmen och Gröndal ramar in den lilla sjön Trekanten. Ebba tittade på alla som skrinnade på den plogade isen - långa loopar under de hängande trädkronorna som sträckte sina kala grenar ut längs strandkanten. Nästen hela området hade gentrifierats med en extrem hastighet de senaste tio åren. Det som tills helt nyligen var en nedsliten närförort hade nu fått sin tidstypiska kyss. Där sunkiga bussar brukade avgå söderut ligger nu en blänkande affärsgalleria i fyra plan. Mittemot, på det ogästvänliga torget, finns lyxlägenheter där högavlönade tjänstemän tar av sig skorna på kvällen. Nere i Gröndal, på sjöns västra sida, trängs en nedklädd, svenskfödd medelklass med sina vintagesoffor och sextiotalslampor.