Tisdagstrion: Bäst hittills i år

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bäst hittills i år. En del hinner ju läsa flera böcker i veckan. Det gör inte jag, så mitt urval är kanske inte så stort. Ska de vara utgivna 2020 eller är det jag som ska ha läst dem i år? Jag väljer tolkningen nya böcker som jag läst i år och som kom ut på svenska senast 2019. De två första böckerna jag valt är från 2020 och den tredje från 2019. Här följer min trio:

Året är 1468. Den unge prästen Christopher Fairfax skickas till en avlägsen brittisk by för att hålla i begravningen av byns kyrkoherde, fader Lacy. Fairfax hittar mystiska saker som fader Lacy samlade på - mynt, glasskärvor, plastföremål. Ledde kyrkoherdens besatthet av det förflutna till hans död?
I takt med att Fairfax isoleras alltmer från omvärlden ställs allt han vet om sig själv, sin tro och sin världs historia på sin spets.
Den andra sömnen undersöker utan att predika den moderna civilisationens oundvikliga framfart mot sin egen undergång.

Jag har tidigare läst Konklaven av samme författare, och den tyckte jag mycket om. Mina förväntningar var därför höga inför att läsa Den andra sömnen, och jag blev inte besviken. Detta är en riktigt intressant bok, som har ett oväntat perspektiv.

När författaren anger att boken utspelar sig 1468, så utgår man som läsare givetvis från att vi befinner oss på medeltiden. Men det dröjer inte länge innan man inser att så inte är fallet. Vi får veta att det finns människor som samlar på föremål av plast och mynt från den elisabetanska tiden. Då bliv man förvånad. Plastföremål? Och Elisabeth I var ju drottning av England under andra hälften av 1500-talet. Det visar sig snart att vi inte befinner oss på medeltiden, utan i framtiden. Romanen är en postapokalyptisk dystopi, och vi befinner oss många hundra år framåt i tiden. Den elisabetanska tiden hänvisar till Elisabeth II:s regeringstid. Några år in på 2020-talet skedde den stora apokalypsen, och vår kultur gick under. Kyrkan har fått stor makt, och hon lär ut att slaget vid Harmageddon ägde rum och Jesus återkom för att förstöra all den ondska som människorna byggt upp genom sin tro på naturvetenskapen. Det viktigaste nu är att se till att människorna inte vänder åter till "scientismen" och att forska kring "forntiden", det vill säga vår tid ses som kätteri.

Jag tycker att detta är en mycket intressant dystopi. Vad händer om tekniken vi använder oss av plötsligt skulle försvinna? Utan elektricitet försvinner våra pengar. Då tvingas vi tillbaka till självhushåll, men hur många av oss kan harva och plöja eller mjölka en ko och slakta en gris. Svälten skulle snabbt breda ut sig. När det åter kan byggas upp ett samhälle kanske vi finner oss leva i en värld lik det vi kallar medeltiden.

Führerns barnmorska är skriven av Mandy Robotham. Detta är hennes debutroman.
Barnmorskan Anke Hoff arresteras och sätts i koncentrationsläger för att ha förlöst en kvinna i Berlins getto. I lägret blir hon de judiska mödrarnas sista hopp. Med outtömlig tro på mänskligheten gör hon vad hon kan för att kvinnorna ska kunna minnas sina nyfödda barn efter att de avrättats av fångvaktarna.
Ryktet om hennes skicklighet sprider sig och när Führern väntar en arvinge hämtas hon av Gestapo för att ansvara för Eva Braun som hålls gömd i bergen. Nedkomsten tvingar Anke till handlingar hon aldrig trott sig kapabel till, men värst av allt är ändå att hennes hjärta börjar slå för SS-officeren som är satt att övervaka henne.

Man skulle kunna tro att en bok som handlar om en påhittad historia om att Eva Braun väntar Adolf Hitlers barn skulle kunna bli lite löjlig. En kontrafaktisk bok om något som absolut inte ägde rum. Men Mandy Robotham lyckas skapa en berättelse som är både intressant och gripande.

Det som ger boken ett extra djup är att den inte bara utspelar sig i Hitlers örnnäste Berghof. Författaren lägger in kapitel emellanåt, där Anke Hoff berättar hur hon greps av Gestapo och sedan bit för bit berättelser från koncentrationslägret där hon får vara barnmorska under fruktansvärda förhållanden och där de nyfödda barnen inte blir gamla. En del dräps direkt efter förlossningen, särskilt om modern är judinna.

Mandy Robotham är själv barnmorska, och det märks i boken. Beskrivningarna av förlossningarna är mycket ingående. Läsaren blir inte besparad minsta detalj. Kanske hade det gått att korta ner beskrivningarna av mekonium och slemproppar, men samtidigt gör de historien trovärdig.

Sammanfattningsvis är detta en imponerande debutroman, som skildrar andra världskriget och koncentrationslägren ur en ny synvinkel. En mycket läsvärd roman.

1960-talets jetsetare, aristokrater och affärsmän flockas på lyxhotellet Flanagans - att inte få en inbjudan till Linda Lansings mytomspunna fester är en katastrof.
Men ingen vet vilket högt pris Linda har tvingats betala för framgångarna. Många gånger har hon varit nära att ge upp. Hon är ensam kvinna i männens värld, och trots att hon ägt och drivit hotellet i tio år är hon fortfarande inte accepterad.
Det beror på Lindas kusiner Laurence och Sebastian. Ända sedan hon lämnade Fjällbacka för att axla ansvaret för faderns livsverk har de varit hennes bittra fiender. Kusinerna anser att hon borde sälja hotellet till dem och återvända till Sverige, och de skyr inga medel för att få sin vilja igenom.
Nu kulminerar maktkampen. Och Linda inser att hon måste vinna, för att rädda sig själv - och hotellet.

Åsa Hellberg har hunnit skriva många böcker, och jag har inte hunnit läsa dem alla, men jag har i alla fall läst fem av hennes böcker tidigare. Jag har tyckt om allihop, men jag måste säga att Välkommen till Flanagans är författarens bästa bok hittills!

Det mesta av boken utspelar sig 1959-60, men där finns även tillbakablickar till 1949 - året då hennes far dog och den 21-åriga Linda Lansing ärver hans hotell. Då är hon en blyg, osäker ung kvinna, som inte alls vill ta över ett hotell med ekonomiska problem, omgiven av släktingar som föraktar henne. Men det finns ändå jävlar anamma i henne, och hon ger sig sjutton på att hon ska klara det.

1960 är hon en driven affärskvinna, men hotellets framtid är fortfarande hotat, inte minst därför att släktingarna fortsätter att motarbeta henne. 

Linda är en stark kvinna. Problemen har fått henne att växa. Åsa Hellberg skriver gärna om starka kvinnor, vilket är härligt att läsa. Vi följer inte bara Linda, utan även två unga kvinnor på hotellet, som är ambitiösa och som bestämt sig att mot alla odds ta sig fram i livet. De tänker inte låta vare sig kön eller hudfärg hindra dem. Författaren värjer inte för att ta upp rasproblematiken, och jag tror att Linda Lansings ilska, när hon blir medveten om rasismen, även speglar Hellbergs egna åsikter.

Det finns några kraftfullt skildrade sexuella scener i boken. Sexberättelser i böcker riskerar att antingen bli platta eller slå över i det rent pornografiska. Författaren lyckas skapa sexscener som skiljer sig från varandra, men som är fyllda av lusta.

Jag tycker att huvudkaraktärerna är väl skildrade, och jag kommer på mig själv med att på allvar oroa mig för hur det ska gå för Linda Lansing och de två andra kvinnorna, vilket får ses som ett gott betyg.