Tisdagstrion: Ur verkliga livet

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat ur verkliga livet. Här följer min trio:

Pojken som följde med sin far till Auschwitz av Jeremy Dronfield.
Wien 1939. Gustav Kleinmann och hans son Fritz grips av SS och sänds tillsammans med hundratals andra judar till Buchenwald i Tyskland. Detta är början på en obegriplig prövning som inbegriper misshandel, svält och omänskliga förhållanden.
När Gustav ska förflyttas till Auschwitz - en säker dödsdom - vägrar Fritz att lämna hans sida. Det som håller dem vid liv genom fasorna och lidandet är kärleken mellan far och son.
Boken är baserad på Gustavs hemliga dagbok från lägren och ett digert grävande i historiska arkiv. Här berättas familjen Kleinmanns historia - en berättelse om kärlek, mod och överlevnad i en fruktansvärd verklighet utan motstycke.

Pojken som följde med sin far till Auschwitz är en stark bok, som jag fick i Fars Dags-present av min äldsta dotter. Visst har jag läst böcker som handlat om det outsägliga lidandet för i första hand judarna, men även andra grupper som inte uppfyllde Hitlers måttstockar för det nya "rena" Tredje Riket; senast Führerns barnmorska. Men ofta handlar det då om skönlitterära verk, som vill skapa en i och för sig bra och inte sällan gripande historia, men där många av karaktärerna är uppdiktade.
Det som gör denna bok speciell är att det är en sann berättelse. Gustav Kleinmann och hans son Fritz har verkligen funnits och det är Gustavs dagbok och Fritz' egen berättelse i en bok han skrev, som är grund för boken. Dronfield har lagt ner ett mycket stort arbete med att läsa handlingar i arkiv för att få allt så korrekt som möjligt. Enbart det faktum att boken har 502 fotnoter visar väl hur grundligt han har gått till väga.
Det är en vidrig historia som berättas. Författaren döljer inget, utan berättar om de ofattbara grymheter som koncentrationslägrens fångar utsattes för. Men detta ska inte avskräcka någon. Detta är en mycket bra bok, som jag måste rekommendera. Den ger en klarare bild av vad som hände dem som nazisterna ville rensa bort - judar, zigenare, homosexuella, politiskt oliktänkande - än någon bok jag tidigare läst.

Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien är en bok av Wilhelm Agrell, som jag av någon anledning fick i julklapp 2014 av min yngsta dotter.
Den skiljer sig från andra böcker jag läser, eftersom jag ofta läser romaner. Här har Agrell skrivit en verklighetsbaserad historia om paret Petrov, två sovjetiska underrättelseofficerer, som hoppar av i Australien. Fru Petrova vill egentligen inte alls hoppa av, men eftersom maken har gjort det har hon inget val. Om hon återvänder till Sovjetunionen kommer hon att avrättas, eftersom Sovjetunionen även dödade släktingar till avhoppare.
Riktigt intressant var den del som handlade om Sverige. Vem hade kunnat ana att både Hjalmar Brantings son Georg B och den kände diplomaten Sverker Åström lämnade information till den sovjetiska ambassaden.
Georg Branting hade kodnamnet Senatorn (han satt i första kammaren) och Sverker Åström hade namnet Uso (getingen.)

Attarpsmorden av Yngve Lyttkens handlar om ett av Sveriges märkligaste kriminalfall genom tiderna. På herrgården Attarp nära Jönköping avlider kontrollör Ekvall och en av pigorna i juni 1845. Tydligen har de båda förgiftats med arsenik.
Under arbetet med att få fram sanningen visar det sig att det bakom det polerade yttre hos familjen Ekvall dolde sig mörka hemligheter.
Bekännelser avgavs och återtogs och anklagelserna haglade. Kanske stod gärningsmannen att finna i den allra närmaste familjekretsen.
Lyttkens bok är inte en skönlitterär historia. Istället har han granskat rättegångsprotokoll och vad tidningarna skrev om fallet. Hans slutsats blir att domarna nog aldrig lyckades få fram hela sanningen.
Framställningen kan stundtals bli lite torr med alla återgivanden av protokollstexter, men trots det är det en spännande historia. När jag läst klart inser jag att jag inte alls är säker på om alla inblandade i morden dömdes och motivet är oklart. Den som slutligen döms till döden anger ett motiv som förmodligen inte är det rätta. Intressant för någon som likt mig snöat in på gamla svenska mordfall ;)