Döden ett bekymmer

Titel: Döden ett bekymmer
Författare: Torgny Lindgren & Eric Åkerlund
Förlag: Bonniers & Norstedts (2003)
Antal sidor: 247

Döden ett bekymmer av Torgny Lindgren och Eric Åkerlund är en bok där jag inte vet i vilken ände jag ska börja när jag ska berätta om den.

Men jag kanske kan börja med att berätta att den ursprungligen gavs ut 1990 med titeln Den röda slöjan, då med pseudonymen Hans Lamborn som författare. Den röda slöjan erhöll Svenska Deckarakademins debutantpris. 2003 gavs den alltså ut på nytt, nu omarbetad och utökad, under författarnas verkliga namn. För att trassla till det ytterligare, så är Hans Lamborn en av karaktärerna i boken, om än i en undanskymd position.

Eric Åkerlund kände jag inte till, men Torgny Lindgren har jag läst ett antal böcker av, och han har ju en mycket speciell stil i flera av böckerna. Exempelvis Pölsan, som är en underfundig skapelse med inslag av ironi. Jag tycker mig märka denna stil även i denna bok.

Pastorn i den lilla friförsamlingen har avlidit, sörjd och saknad av församlingens medlemmar. Det hade väl inte varit något särskilt med detta, om inte församlingen hade valt en ny revisor. Denne revisor är övertygad om att pastorn blivit mördad. Han vet inte varför och inte av vem, men han ser det som sin uppgift som revisor att ta reda på detta. I samband med revisionsarbetet upptäcker han en hel del märkligheter i bokföringen. Det är uppenbart att församlingens styrelse har försett sig av församlingens medel, men märkligt nog är detta inte något som vår käre revisor helt och fullt försöker komma tillrätta med. Han försöker ju lösa ett mordfall, som ingen annan har en aning om existerar.

Styrelseledamöterna blir naturligtvis oroade, när revisorn ställer frågor om höga arvoden, stipendier, lägenhetsköp och bilköp, och funderar på vad de ska göra med honom. Utesluta honom ur församlingen eller välja in honom i styrelsen.

Ja, så där puttrar det på. Det är i mitt tycke inte mycket till deckare och jag förstår inte hur den kunde prisas av Svenska Deckarakademin. Men den är ändå värd att läsas. Den är helt enkelt underfundig.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 6: Läs en bok som är skriven av en pseudonym. (Ja, egentligen var det ju Den röda slöjan, som skrevs av en pseudonym, men jag tar med den här i alla fall.)