Sidor

tisdag 23 juni 2020

Tisdagstrion: Sommartider

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat sommartider. Här följer min trio:


Hetta är skriven av Jane Harper, som bor i Melbourne. Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockar Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.
Boken är väl uppbyggd. Genom hela boken får vi tillbakablickar; både från händelserna för 20 år sedan och från det som föregick tragedin hos familjen Tadler. Harper har lagt ut en hel del villospår för läsaren, vilket gör det till en bra deckare. Upplösningen kom som en total överraskning för mig, och det är ju så det ska vara.
Den miljö som skildras känns trovärdig. Säger jag, som aldrig varit i närheten av Australien. Man kan verkligen känna den närmast outhärdliga hettan, och när de talar om jättekrabbspindlar inne i sovrummet skruvar jag olustigt på mig. Skvallret och missunnsamheten i ett litet döende samhälle, där gamla oförrätter aldrig glöms, känns också som något jag kan föreställa mig. En isolerad by kan skapa en otrolig samhörighet, men då får ingen sticka ut.
Hetta är en riktigt bra sommardeckare. En del utspelar sig visserligen i februari, men då är det ju sommar eller möjligen tidig höst på det södra halvklotet.



Ett flygplan störtar under kriget och en grupp engelska skolpojkar lyckas rädda sig iland på en liten Söderhavsö. De stiftar lagar, fördelar uppgifter och väljer anförare. Men leken tar snart en annan vändning - rivaliteten växer mellan ledarna och skräcken kommer krypande. Vad som skulle ha kunnat vara ett spännande äventyr blir en furiös hetsjakt, där grymheten väller fram och undergången är nära.
Nobelpristagaren William Goldings berömda roman Flugornas herre kan vid första påseendet tyckas vara en ungdomsroman. En grupp unga engelska pojkar har under brinnande krig hamnat på en obebodd söderhavsö. Där finns mat i överflöd, solen skiner mest hela tiden och de kan leka och bada. De kan även gå på upptäcktsfärder på ön. Ett äventyr i en paradisisk miljö. (Jag tror inte det nämns något i boken om årstiden, men i det klimatet kan vi nog se det som sommar hela tiden.)
I början fungerar allt bra. De håller möten för att diskutera vad de ska göra och de upprättar regler för vem som ska få tala, så att de inte talar i mun på varandra. Men snart förändras allt. Det är en förändring som kommer långsamt. Två pojkar är rivaler om ledarskapet. Den ene försöker upprätthålla ordningen, men den andre utmanar honom ständigt. Snart är det en kamp på liv och död.
Romanen är misantropisk. Hur stark är egentligen det vi kallar civilisation? När inga vuxna finns, krackelerar civilisationen och mänsklighetens grymmaste sidor kommer fram hos dessa barn. De blir "vildar". (Jag ogillar starkt idén att vissa grupper av människor skulle vara "vilda", men får motvilligt acceptera bokens tänkesätt.) Och om vi ska vara ärliga har vi under 1900-talet och även på 2000-talet fått se många exempel på hur lätt det är för karismatiska ledare att få sina följare att begå de mest bestialiska brott. Nazityskland, Sovjetunionen under Stalintiden, Kina under Mao, Pol Pot-regimen i Kambodja, IS-kalifatet är bara alltför tydliga bevis på detta.
Det är sålunda en mycket negativ bild av mänskligheten som William Golding tecknar i sin roman. Det är en bok som väcker tankar, och som alla borde läsa.



Till sist Karin Brunk Holmqvists bok Rapsbaggarna.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i sommarens rapsfält och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygad om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

26 kommentarer:

  1. Hetta hade jag också med! Det finns ju så många sommarböcker men den beskriver verkligen olidlig hetta... Din sista har jag varken hört talas om författare eller titel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin Brunk Holmqvist skriver roliga, småputtriga böcker. Jag har även läst "Surt sa räven om rabarberna" av henne.

      Radera
  2. Flugornas herre är den enda jag har läst. Riktigt bra bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den skapar funderingar kring om det vi kallar civilisation bara är en tunn fernissa, som kan skrapas bort under vissa förutsättningar.

      Radera
  3. Har faktiskt läst alla i din trio. Förstår inte storheten i Karin Brunk-H dock. Men jag bor ju i storstan och är kanske sofistikerad ....? hihi

    SvaraRadera
  4. De två första har jag läst! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Prova den tredje som lite lättsam sommarläsning.

      Radera
  5. Rapsbaggarna är den enda jag inte läst. Tack för tips!

    SvaraRadera
  6. Jag hatade flugornas herre, men håller med om att alla borde läsa den och diskutera den. De andra två blev jag sugen på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, hatade du Flugornas herre? Jag tycker den är bra, men som sagt misantropisk.

      Radera
  7. Hetta var en riktigt bra deckare, tyckte jag.

    SvaraRadera
  8. Rapsbaggarna har jag i bokhyllan. Har läst ett par andra böcker av Holmqvist. Harpers böcker är jag nyfiken på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderar på att låna Potensgivarna av Holmqvist. Den lär vara rolig. Harper skriver så man känner att man är på platsen.

      Radera
  9. Jane Harper har jag fortfarande inte läst något av. Flugornas herre tyckte jag var förfärlig. Brunk Holmqvist känner jag till

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså, tyckte du så illa om Flugornas herre? Jag har sett den filmatiserad. Riktigt bra, men naturligtvis hemsk i sin grymhet.

      Radera
  10. Hetta och Flugornas herre har jag läst. Tack för tips om den tredje boken.

    SvaraRadera
  11. Jane Harpers Hetta dyker upp lite här och där... Passar nog perfekt som sommarläsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, värmen kryper verkligen på en ;)

      Radera
  12. Flugornas herre har jag läst, ett par gånger, så bra är den! :) Hetta vill jag läsa, blir ständigt påmind om det. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En lysande idé bakom Flugornas herre. Och jag tycker historien är fylld av exempel på att civilisationen ofta bara är en tunn fernissa. Under "rätta" omständigheter tycks vi alla kunna förvandlas till vilddjur.

      Radera