En smakebit på söndag - Styr din plog över de dödas ben

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Styr din plog över de dödas ben och är skriven av Olga Tokarczuk.

Det är vinternatt och snön faller tät. Janina Duszejkos hus är ett av få bebodda i den lilla byn på den polska landsbygden. Tidigare arbetade Janina som lärare, numera ägnar hon dagarna åt att översätta William Blake, studera astrologi och se efter välbärgade Warszawabors sommarställen. Hon betraktas som en ensling, som föredrar rådjurens och vildsvinens sällskap framför människornas.
Den här natten inträffar den första av en rad allt märkligare händelser i Janinas avlägsna hörn av världen. Grannen Storfot hittas dör. Snart följer fler offer. Den lokala polisen famlar, och Janina inser att hon måste ta utredningen i egna händer. Bara hon verkar kunna tyda spåren.

Smakbiten är hämtad från sidorna 54-55:

Författarinnan brukade dyka upp i maj, med bilen fullproppad upp till taket med böcker och exotiska livsmedel. Jag hjälpte henne att tömma bilen eftersom hon hade dålig rygg. Hon gick omkring med ortopedisk stödkrage, hade visst råkat ut för en olycka en gång, eller om det nu var skrivandet som var boven. Hon påminde om någon som varit med om Pompeji - det såg ut som om hela hon hade fått aska över sig; ansiktet var askgrått, läpparna askgrå och ögonen lika grå som håret, stramt uppsatt med ett gummiband och fäst i en liten bulle på huvudet. Om jag inte känt henne bättre hade jag säkert läst hennes böcker. Men nu gjorde jag det och vågade inte ta i dem. Kanske skulle jag där hitta mig själv beskriven på ett sätt så att jag inte alls kände igen mig. Eller mina smultronställen som för henne betyder något helt annat än vad de gör för mig. På något sätt brukar sådana som hon, sådana med pennans makt, vara farliga. De väcker omedelbart misstankar - att de inte är sig själva, bara ett öga som oavlåtligt tar in synintryck och förvandlar dem till meningar; varigenom de berövar verkligheten på det viktigaste av allt; det outsägliga.