Sidor

torsdag 27 augusti 2020

De sju morden på Evelyn Hardcastle

Titel: De sju morden på Evelyn Hardcastle
Originalets titel: The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle
Författare: Stuart Turton
Förlag: Modernista (2020)
Antal sidor: 505

På det ensligt belägna lantgodset Blackheath har tiden hakat upp sig. Gång på gång upprepas här en och samma dag - dagen då släkten Hardcastle med vänner samlas till maskeradbal och då någon mördar dottern Evelyn, nyss hemkommen efter nitton år i Frankrike.
Kväll efter kväll går hon samma öde till mötes och varje gång kommer Aiden Bishop för sent för att rädda henne. Det enda sättet att bryta cirkeln är att besvara den gäckande frågan: Vem mördade Evelyn Hardcastle?
Problemet är att varje gång dagen börjar om på nytt vaknar Aiden upp i en ny kropp, som någon av dem som var på plats under mordkvällen. Han har bara ytterst vaga begrepp om vem han själv är men en sak blir snart mycket tydlig: någon är fast besluten att hålla honom kvar på Blackheath för evigt.

De sju morden på Evelyn Hardcastle är verkligen en roman utöver det vanliga. Jag kan inte påminna mig att jag har läst något liknande tidigare. Författaren marinerades i Agatha Christie-böcker som barn och därför har det varit en dröm i många år att skapa en pusseldeckare som utspelar sig i en avskild miljö. Alla är på plats, så den skyldige måste vara en av dem som befinner sig på lantgodset Blackheath. Men Stuart Turton har vittnat om hur svårt det är att komma på den rätta intrigen. Agatha Christie hade redan skrivit allt.

Men till slut har författaren ändå kommit på sin intrig. Och den är mycket speciell. Vi får veta att Aiden Bishop, historiens jag, ska försöka lösa mordgåtan, men, som framgår av baksidestexten, han vaknar upp i en ny kropp varje dag. Varje dag går i repris och han får se allt hända ur olika personers perspektiv. Han måste använda informationen han fått fram från var och en av dem och få ihop det till en hel bild. Men för att göra det ännu krångligare, så vet han ju delvis vad som kommer att hända och han själv blir ofta en del i att något verkligen sker. För vad skulle hända om han förhindrar något han upplevde dagen innan skulle hända?

Låter det krångligt? Det är det! Jag är himla glad att det i början av boken finns en lista över de personer som medverkar. Många gånger måste jag kolla där för att veta vem det är man talar om.

Det gör att jag under en stor del av läsandet är riktigt irriterad. Jag känner att jag inte hänger med. Men det är nog faktiskt meningen. Jag vet ju inte mer än vad Aiden Bishop dittills fått veta.

Men när boken närmar sig slutet och bilden äntligen börjar klarna, då är det hur bra som helst. Historien må vara helt otänkbar, men det hindrar inte att det är riktigt spännande. Och givetvis, som i alla sådana här historier, upptäcker man att inte alla karaktärer i boken är vad de utger sig för att vara. Jag vill dessutom tillägga att en del av behållningen är språket. Turton ger läsaren många roliga repliker att le åt.

De sju morden på Evelyn Hardcastle är en riktigt bra spänningsroman, en pusseldeckare helt annorlunda än andra som jag läst.

2 kommentarer:

  1. Ser verkligen fram emot att plocka upp den här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är jättenyfiken på vad du kommer att tycka om den!

      Radera