Tisdagstrion: Jorden runt

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Jorden runt. Här följer min trio:

Floden mellan bergen är skriven av kenyanen Ngugi wa Thiong'o. Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.
När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. Två systrar - ett krig. Korea, 1943. Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de har lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna. Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.
Sydkorea, 2011. Emi har under mer än sextio år försökt förtränga sin syster och den uppoffring hon gjorde. Nu står hon inför ett val - att konfrontera det förflutna, eller att aldrig få möta systern igen.

Vit krysantemum är en stark roman. En roman fylld av smärta. När jag läser hur Hana blir behandlad måste jag ibland lägga ner boken. Jag måste få andas. Men sedan är jag tvungen att börja läsa igen. Det går inte att lämna berättelsen. Den kräver att bli läst.
Det här är en bit 1900-talshistoria som jag inte visste mycket om. Japan hade annekterat kejsardömet Korea 1910, vilket blev inledningen till ett förtryck och lidande för det koreanska folket. Koreanerna tvingas lära sig japanska och den egna kulturen förbjuds. Under Japans krig i Manchuriet förvärras situationen för koreanerna. Männen tvingas bli soldater i den japanska armén, medan många unga flickor fångas in för att tjänstgöra som "trösterskor", ett annat ord för sexslavar.
Men även sedan japanerna besegrats 1945 fortsätter lidandet för koreanerna. I Sydkorea, där Emi bor, dödas koreaner på nytt, men den här gången av landets diktatoriska regim.
Mary Lynn Bracht är amerikanska, men har koreanskt påbrå. Hon har valt att gräva djupt i historien om koreanernas misär och förtryck. Men kanske har hon känt att en bok inte bara kan handla om hopplöshet. Det blir en form av avslut för huvudpersonerna, men inte på det sätt jag som läsare hade kunnat föreställa mig.
Än en gång. Detta är en stark roman fylld av smärta. Men det är en viktig och synnerligen läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar.

Mengele Zoo av norrmannen Gert Nygårdshaug. Fattigpojken Mino föddes i regnskogen. Han är fjärilsfångare och älskar djungelns mångfald av liv. Samtidigt som Mino samlar fjärilar ser han djungeln ödeläggas av multinationella bolag. En dag drabbar katastrofen även hans hemby, och Mino befinner sig plötsligt i centrum av de stora regnskogarnas tragedi. Nu förvandlas han till en oförsonligt hämndlysten krigare. I spetsen för den ökända Mariposagruppen drar han ut i världen och sprider terror och skräck.

Med tanke på att denna bok sägs ha blivit framröstad som bästa norska bok genom tiderna, så var förväntningarna groteskt stora. Och visst är det en läsvärd bok, men kanske inte historiens främsta verk.
Det finns en hel del i boken som jag gillar. Det märks att författaren har ett mycket starkt engagemang för regnskogarna och för de folk, djurarter och växter som utplånas på grund av kortsiktig profithunger. Kanske blir det för mycket information om olika växter och djur emellanåt. Jag känner inte att jag behöver känna till varenda sorts fjäril som finns. Men jag tror att Nygårdshaug har skrivit så mycket om de olika arterna för att understryka hur många djur- och växtarter för att inte tala om folkgrupper som faktiskt är på väg att försvinna för evigt, och i så fall kan jag köpa det.
Mino och hans vänner i Mariposagruppen ger sig ut på ett fälttåg mot de människor som är ansvariga för skövlingen, och utan några samvetsbetänkligheter mördar man dem. Det är givetvis en uppenbar form av terrorism, men samtidigt är offrens övergrepp mot planeten så mycket större. När jag läser boken sympatiserar jag faktiskt med terroristerna.
Men tyvärr finns det delar i boken som helt saknar trovärdighet. Jag tror inte att några företagsledare begår självmord genom att kasta sig ut genom fönstren. Inte tror jag att märkliga naturfenomen uppstår därför att planeten är tacksam över Mariposagruppens aktiviteter. Och jag tror inte att människor runt jorden går ut i demonstrationer till stöd för en grupp som förgiftar företagsledare. Det är lite väl mycket revolutionsromantik över berättelsen.
En mening i boken gör mig lite betänksam. Stycket handlar om hur tidningsredaktionerna pressas av regeringar att ta avstånd från Mariposagruppen och där står: "Inget mindre än Mose lagtavlor svävade hotfullt över plågade redaktörer och tv-studior." Jag blir inte klok på om detta är en antisemitisk tankefigur eller inte.
Slutet i boken är mycket överraskande, men på vilket sätt tänker jag inte avslöja.