Sidor

söndag 13 september 2020

En smakebit på søndag - Hundra år av ensamhet

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Hundra år av ensamhet och är skriven av Gabriel García Márques.

Långt från allfarvägarna ligger den lilla colombianska byn Macondo. Den har grundats av den företagsamme José Arcadio Buendía, som bor här med fru och barn. Men hans vetgirighet och obevekliga sökande efter kunskap får familjen att slå in på en väg som leder både dem och deras by mot den oundvikliga undergången.
Hundra år av ensamhet följer sju generationer i familjen Buendía, deras drömmar, strävanden och olyckor, och genom dem berättas också Colombias historia.

Smakbiten är hämtad från sidorna 81-82:

Där åt han den mat som Visitación kom med två gånger om dagen, även om han under den sista tiden tappade aptiten och livnärde sig uteslutande på grönsaker. Snart började han få det värnlösa utseende som utmärker vegetarianerna. Huden täcktes av en tunn mossa som påminde om den som växte på den otidsenliga väst som han aldrig tog av sig, och från hans andedräkt steg en doft av sovande djur. Aureliano glömde till slut bort honom, försjunken som han var i sina dikter, men en gång tyckte han sig förstå något av det som Melquídades sade i sina trevande monologer. Han lyssnade noga, men det enda han kunde uppfatta i det hackiga ordflödet var det oupphörliga hamrandet av ordet dagjämning, dagjämning, dagjämning, samt namnet Alexander von Humboldt.

18 kommentarer:

  1. intressant smakbit, jag har lånat denna från biblioteket och har den gamla översättningen, får nog vänta lite till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du har lånat de på biblioteket får du väl läsa den innan lånetiden har gått ut.

      Radera
  2. Jag har försökt läsa den här ett par gånger, för väldigt länge sen nu. Kanske skulle ta upp den igen. Smakbiten lät intressant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår vad du menar med "försökt läsa den", för den är inte jättelätt att ta sig igenom. Jag måste koncentrera mig för att hänga med i alla märkliga släktförhållanden.

      Radera
  3. Om jag hade haft obegränsat med tid så hade jag kunnat tänka mig att läsa om denna. Bara för att se om första halvan verkligen var obegriplig och seg, eller om det berodde på mig 🙂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag befinner mig i första halvan, och jo, den är knepig ;)

      Radera
  4. Det var meningen att jag skulle läsa denna när jag pluggade men jag lyckades aldrig ta mig igenom den. Ska göra ett nytt försök med denna nya översättning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som en sån bok som man "bör" ha läst.

      Radera
  5. Jag har många vegetariska vänner, men inte ser de ett dugg värnlösa ut och inte har jag sett någon mossa växa på dem. Ha, väldigt intressant smakbit. Kanske borde ge denna klassiker en chans. Tack för smak, trevlig söndag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte det stycket var väldigt roligt ;)

      Radera
  6. En helt okänd bok för mig. Tack för smakbiten. Låter intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En klassiker, men ingen man läser på en eftermiddag ;) Den boken var nog ett viktigt skäl till att han fick Nobelpriset i litteratur.

      Radera
  7. Hm, som vegetarian så blir jag lite fundersam, inte känt att jag har något värnlöst utseende med mossa på huden ;) Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se dig i spegeln en gång till för säkerhets skull :D

      Radera
  8. en läsupplevelse, minns jag. tack för smakebit och påminnelse. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En läsupplevelse är det, men ack så svårt att hålla reda på alla personer med samma namn.

      Radera
  9. Tack för smakbiten! Den har jag inte läst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Titeln är ju något deprimerande, men jag tycker att det är roligt att äntligen ta tag i den. Det gör jag tack vare Kaosutmaningen 2020 :)

      Radera