Tisdagstrion: Miljö & klimat

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat miljö & klimat. Här följer min trio:

Ensam på Mars av Andy Weir. Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas astronauten Mark Watney ensam kvar på Mars. Den övriga besättningen är övertygad om att han är död. Men Mark lever, strandsatt på en ogästvänlig planet. Det är en miljö som definitivt inte människan är anpassad till. Vi ska nog vara väldigt glada att vi har den här planeten vi bor på och som vi misshandlar.
En stor del av boken består av Mark Watneys logganteckningar, men ibland får vi även veta vad som händer på jorden och i det rymdskepp som de andra astronauterna färdas i på väg hemåt.
Att läsa över fyrahundra sidor, där det mesta handlar om logganteckningar låter mördande tråkigt, men det är det definitivt inte. Förvisso hänger jag inte alltid med när det handlar om de tekniska problem som Mark måste lösa, men det som räddar hela historien är den (svarta) humor som präglar hans kommentarer. För det är ju inte så lätt att klara sig på Mars, när man varken har mat eller vatten för den långa tid han måste tillbringa där. Och det är faktiskt spännande. När boken närmar sig slutet kan jag nästan inte läsa fort nog, för så spännande är det.

Hetta är skriven av Jane Harper, som bor i Melbourne. Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockar Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.
Boken är väl uppbyggd. Genom hela boken får vi tillbakablickar; både från händelserna för 20 år sedan och från det som föregick tragedin hos familjen Tadler. Harper har lagt ut en hel del villospår för läsaren, vilket gör det till en bra deckare. Upplösningen kom som en total överraskning för mig, och det är ju så det ska vara.
Den miljö som skildras känns trovärdig. Säger jag, som aldrig varit i närheten av Australien. Man kan verkligen känna den närmast outhärdliga hettan, och när de talar om jättekrabbspindlar inne i sovrummet skruvar jag olustigt på mig. Skvallret och missunnsamheten i ett litet döende samhälle, där gamla oförrätter aldrig glöms, känns också som något jag kan föreställa mig. En isolerad by kan skapa en otrolig samhörighet, men då får ingen sticka ut.

Hur länge skulle du klara dig på maten i ditt kylskåp? Några dagar kanske, kanske längre. Men du vet att det finns mer i affären. Det är bara att gå, ta bilen eller bussen. Men vad gör du när en liter mjölk börjar kosta det femdubbla? Eller när bröddisken gapar tom?
Och detta är bara början. Det verkliga provet har inte kommit än. Någon tror sig sitta på en lösning som är lika omänsklig som brutal.
Hungerns skörd fick jag som recensionsex av författaren, och baksidestexten ovan gjorde mig riktigt nyfiken. Aldrig fel med en dystopi.
Vi får aldrig riktigt veta hur katastrofen börjar, annat än att det verkar ha med klimatförändringar att göra. Över hela världen breder svälten ut sig när bristen på mat blir akut. Av någon anledning blir det samtidigt brist på bensin och diesel. Anledningen till detta får vi inte veta. Även elektriciteten är svår att få fram. Det gäller att passa på de timmar om dagen då den fungerar. Över hela världen utbryter kravaller när maten tryter.
Nils-Petter Löf har valt att skapa en historia som utspelar sig i Sverige. Vi följer ett antal personer och varje kapitel handlar om någon av dem. I början hänger berättelserna inte ihop, men steg för steg kopplas deras öden samman. Boken är spännande, framför allt den sista tredjedelen, och slutet är inte vad jag förväntat mig. Jag kan inte säga annat än att författaren är skicklig på att få de spretande berättelserna att vävas samman och på att steg för steg öka spänningen. Hungerns skörd har goda kvaliteter som spänningsroman.
Ändå känner jag mig inte helt nöjd med boken, och det beror på det jag ser som bristande trovärdighet. Jag har inga problem med böcker där det finns vampyrer (Färjan), blodtörstiga vriker (Vinterdöda ting) eller egendomliga rymdvarelser (Nomadplaneten). Då ingår det så att säga i hela konceptet att vi befinner oss i en annan värld än den verkliga. Men Hungerns skörd ger anspråk på att teckna en bild av hur vårt samhälle skulle kunna falla samman i närtid, och då tycker jag att boken får ett trovärdighetsproblem. Visst kan jag se att vi har ett klimathot som kan få förödande konsekvenser för vår planet, men när allt tycks falla samman inom loppet av någon vecka och när den svenska statsmakten sanktionerar massmord på den egna befolkningen, då tappar författaren mig. Det känns helt enkelt inte som en tänkbar utveckling.
Men som sagt, som spänningsroman fungerar den absolut.