En smakebit på søndag - Den första frosten

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Den första frosten och är skriven av Anna Kuru. 

Allis kan inte glömma det flämtande ljudet av hur hans lungor töms på luft. Så fort hon blundar på kvällen ser hon hans kropp, inklämd under bilens rostiga underrede på verkstaden i Kiruna. Hon hör det ödesdigra ljudet från domkraften innan allt faller: Det förvridna ansiktet. Blodet som droppar när ambulanspersonalen bär ut honom. I ett försök att komma undan det plågsamma minnet tar Allis sin tillflykt till en ensligt belägen i de norrländska fjällen, där hon ser fram emot att få vara ensam och återhämta sig. Men det finns en annan stuga i trakten. Där bor Jonas, som försöker läka såren efter sitt spruckna förhållande. Och samtidigt har en man vid namn Raumo lämnat Helsingfors för att fjällvandra i Sverige. När dessa tre livsöden stegvis vävs ihop och fjällsommaren går mot sitt slut befinner sig Allis i en långt farligare situation än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Smakbiten är hämtad från sidan 99:

Jonas stod länge och såg efter Allis när hon gick i väg efter stigen. Något hade gått fel under middagen men han förstod inte riktigt vad. Han hade erbjudit sig att följa med en bit längs vägen. Det hade hon inte velat. Maten hade varit god, det hade hon intygat. Inte för lite salt och inte för mycket heller. Rödvinet hade hon druckit av och inte hade han sett något som tydde på att hon skulle fått ont i huvudet. Inte som Emmeli, som klart och tydligt deklarerade att huvudvärken var på våg i samma stund som middagen var över och det var dags att gå till sängs. En gång hade han köpt hem vitt vin. Hon hade fått huvudvärk av det också.