Sidor

måndag 21 december 2020

Ormen i Essex av Sarah Perry

Titel: Ormen i Essex

Originalets titel: The Essex Serpent

Författare: Sarah Perry

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2016)

Antal sidor: 426 

London 1893. Cora Seaborne är ung, har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora. Tillsammans med sin socialistiska väninna Martha och som mycket specielle son Francis lämnar Cora storstaden för den lilla staden Colchester i Essex, där rykten om en mystisk sjöorm har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen. Cora finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker Will och Cora svaret på gåtan kring odjuret, samtidigt som de oundvikligen dras till varandra.

Ormen i Essex är en bok jag sett fram mot att läsa; inte minst på grund av det fantastiska omslaget. Jag vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig, men den var annorlunda, vilket inte nödvändigtvis är fel.

Det är egentligen inte den mystiska sjöormen som är den viktiga i den här berättelsen. Snarare är det en berättelse om hur människor i skilda samhällsklasser levde under den viktorianska eran. Av någon anledningen har den epoken fått rykte om sig att präglas av prydhet och dubbelmoral, men den här boken handlar inte om det. Istället får vi läsa om hur fattiga människor drabbas när samvetslösa fastighetsägare höjer hyrorna och suger ut de fattiga. Vi följer en kvinna som är sjuk i tuberkulos. Det är en sjukdom som jag trodde bara drabbade den sjukas lungor, men författaren beskriver hur sjukdomen även kan förändra psyket.

Jag inser att det låter förfärligt tråkigt när jag läser vad jag har skrivit. Men lugn, det handlar inte bara om klassförtryck och sjukdomar. Där finns också stort utrymme för kärlek. Prästen William Ransome älskar verkligen sin hustru Stella, men han älskar även Cora. Kan man älska flera? Ja, det kan man, men det kan vara kärlek på olika sätt. Det är även andra i boken som söker kärleken och några finner den, medan några blir utan.

Boken är svår att sammanfatta, för den inrymmer så mycket. Jag blir inte ens klok på vilken genre detta är. Men jag tyckte verkligen om boken. Persongalleriet är intressant, och jag skulle gärna vilja veta hur det gick sedan, inte minst för barnen. Äsch, jag slutar där. Läs boken själv :)

4 kommentarer:

  1. Jag håller med om mycket av det du skriver. Jag tyckte den var medelmåttig och ibland blev Cora bara lite för mycket. Intressant epok att läsa om och visst är omslaget fantastiskt!.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, på boksidan.net gav jag boken en 3:a av 5. Men jag tyckte om boken och är glad att ha läst den.

      Radera
  2. Omslaget är verkligen fint. Den har funnits på min läslista länge och jag har ett loppis-ex i bokhyllan på vänt. En vacker dag blir det av!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag köpte mitt exemplar på Bokbörsen.

      Radera