Tisdagstrion: Vintervitt (innehåll eller omslag)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat vintervitt (innehåll eller omslag). Här följer min vita trio:

Björnstad av Fredrik Backman tillhör de där märkliga böckerna som man kan älska så att man inte vill sluta läsa, men som man ändå måste ta en paus ifrån därför att den väcker så mycket känslor.
Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.
Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?
Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.

Flickan med snö i håret är en deckare av Ninni Schulman. Trevligt nog utspelar den sig i Värmland, närmare bestämt i Hagfors.
En flicka skjuts ihjäl redan i inledningskapitlet och en annan flicka försvinner under märkliga omständigheter. I boken följer vi framför allt journalisten Magdalena, som just flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm, men också de lokala poliserna i deras arbete.
Någon gastkramande spänning är det inte, men boken är trevligt skriven och jag kände mig till slut riktigt bekant med huvudpersonerna.

Änglarnas sorg är andra delen av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken. Den första var Himmel och helvete.
Det här är en mycket speciell bok. Det är nog det minsta man kan säga. Jag tycker om den. Dessa människor som kämpar för att överleva under en karg vinter. Men den är ändå inte helt lättläst. En mening kan ibland vara med än en halv sida lång och det är inga pratminus när någon säger något. Allt vävs ihop. Om inte Stefánsson vore en så bra författare, skulle jag ha lagt bort boken för längesen. 
En märklig historia är det när pojken tillsammans med postbudet Jens beger sig över bergen med post till avlägsna trakter. I ett par hundra sidor snöar det. Det snöar, blåser, snöar lite mera, de fryser och är hungriga. Och mitt upp i alltihop dyker ett spöke upp. En kvinna som nyligen dött och numera luktar rökt fårkött.
Jo, jag förstår att det låter knasigt, men som jag sade ovan, så är det ändå en riktigt bra bok. Man känner verkligen att man befinner sig mitt i snöstormen, så detta är en läsvärd bok. Jag lovar.