Tisdagstrion: Cyklar, bilar & bussar (och andra fordon)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat cyklar, bilar & bussar (och andra fordon).  Jag var nära att välja en bok där flygplan ingick, men så kollade jag betydelsen av ordet fordon och de åker på marken. Flygplan och båtar är inga fordon. Här följer min trio: 

Den andra dödssynden är nionde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Jag har inte köpt den än, för jag när en förhoppning att den ska dyka upp på bokrean i år. De åtta tidigare delarna har jag.

Boken utspelar sig på 1980-talet. Vilken är då den andra dödssynden? Det är girighet (avaritia).

De sju dödsynderna är:

Högmod (superbia)

Girighet (avaritia)

Vällust (luxuria)

Avund (invidia)

Frosseri (gula)

Vrede (ira)

Lättja (acedia)

Toscana tur och retur av Åsa Hellberg.

Sara Raphael köper en motorcykel för en spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.

Jag blev inte besviken på den här Hellbergsboken heller. Det är inte stor litteratur och inte kommer böckerna att bli några klassiker, men visst kan Åsa Hellberg skriva. Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.

Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie är en riktig klassiker. 

Agatha Christie är verkligen i en klass för sig, men visst märks det att boken är gammal. Många fantastiska generaliseringar om olika nationaliteter, och alla karlar röker. Hercule Poirot frågar herrarna vad de röker, och svaret blir pipa, cigarr eller cigaretter, men ingen enda säger att de inte röker. Det alternativet var tydligen inte tänkbart.

Men boken är givetvis läsvärd. Jag har dock svårt att inte tänka på den där gamla filmen med Ingrid Bergman i en av rollerna. Den filmversionen kan jag tänka mig att se igen.