Bormann i Bromma av Hans Gunnarsson

Titel: Bormann i Bromma

Författare: Hans Gunnarsson

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2021) 

Antal sidor: 205

En smygnazist, en grannfejd med dödlig utgång, en terrorist på tupperwareparty och en stammande sportkommentator på glid. I det till synes vardagliga händer det märkliga saker, och att förstå en människas handlande är allt annat än enkelt.

Var och en av de elva novellerna har sin utgångspunkt i en målning av Martin Wickström. Ordet förs av ett sammansvetsat kollektiv och tillsammans bildar berättelserna ett mäktigt körverk där exakt allt osäkras i jakten på fast mark: Vilka är "vi" egentligen?

Bormann i Bromma är en novellsamling av Hans Gunnarsson. Det är märkliga historier, som alltid berättas av ett anonymt "vi", vilket visar sig vara en bärande tanke i denna novellsamling. "Vi" berättar om ibland hemska saker som hänt, men som läsare har man bara historien ur detta berättarperspektiv. Finns det kanske andra sidor som skulle behöva komma fram? Är den anonyme "vi" verkligen en talesperson för en större grupp? Det får läsaren aldrig veta. (Däremot synes det uppenbart att "vi" varierar i de olika novellerna.)

Jag gillade den här boken, delvis just tack vare det annorlunda berättargreppet. Jag borde läsa fler novellsamlingar, gärna av Hans Gunnarsson.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 19: Läs en bok som innehåller illustrationer.