Gründalen av Rickard Vesterberg

Titel: Gründalen

Författare: Rickard Vesterberg

Förlag: Recito Förlag (2021)

Antal sidor: 86

Någonstans i inlandet, nära fjällvärlden, ligger byn Gründalen. Här får vi möta invånare i byn och turister på tillfälligt besök. Karaktärerna vi möter är en aning udda av sig, men de tris i sin by och med att bo i en skogsbygd. Bygden är säsongsbetonad då många gäster tillbringar sina skidsemestrar i byn och i grannbyarna under vintern. Men denna berättelse skildrar främst vad som händer i byn när det inte är vintersäsong.

Jag har läst boken, men avstår från att recensera den.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 18: Läs en bok där författaren har samma initialer som dig. (Okej, han stavar sitt efternamn med V och jag mitt med W, men det kan väl godkännas ändå?)

Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden av Andy Weir

Titel: Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden

Originalets titel: Project Hail Mary

Författare: Andy Weir

Förlag: Bookmark Förlag (2021)

Antal sidor: 511 

Ryland är ensam överlevande på det sista desperata uppdraget att försöka rädda jorden - om han misslyckas innebär det slutet för mänskligheten. Men det vet inte Ryland, för han vet ingenting, inte ens vem han själv är. Miljontals mil hemifrån, med endast två döda astronauter som medpassagerare, inser Ryland att han måste rädda sig själv, för att kunna rädda världen. Men först måste han ta reda på vem, eller kanske snarare vad, det är som plötsligt gör honom sällskap ...

Med Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden är Andy Weir tillbaka! Jag tyckte så mycket om Ensam på Mars och hade därför höga förväntningar på Artemis. Jag blev inte besviken, även om Artemis inte riktigt nådde upp till Ensam på Mars' nivå. Den här boken befinner sig definitivt på den nivån. Det finns likheter med Ensam på Mars. En ensam person långt från jorden måste finna lösningar; i den förstnämnda boken för att komma hem till jorden och i den här för att rädda vår planet och mänskligheten. (Det är väl därför det svenska förlaget har lagt till orden "Ensam i rymden" till titeln. Man vill säga till läsare som älskade Ensam på Mars att de kommer att älska den här boken också.) Och jag är mycket förtjust i Weirs sarkastiska humor.

Fast helt ensam är nog inte Ryland Grace, men jag tänker inte spoila. 

Den här SF-romanen är riktigt spännande, bara man accepterar att genren går utanför våra traditionella ramar. Att som Ryland Grace tvingas inse att stjärnan han ser utanför sin rymdfarkost inte är solen utan Tau Ceti, en stjärna 12 ljusår från vårt solsystem kan få vem som helst att förtvivla. Men inte vår hjälte. Steg för steg återvänder minnena och han inser att han helt enkelt måste hitta lösningen på problemet att solen är på väg att slockna.

Det som ibland kan vara lite jobbigt för mig som läsare är att Andy Weir strösslar med vetenskapliga termer och matematiska problem. Jag har inte en aning om ifall det han skriver är korrekt eller om han hittar på alltsammans. Men det behöver jag egentligen inte veta. Det viktiga är att det verkar "rimligt" när Ryland Grace tar sig an problemen, försöker, misslyckas, och försöker igen.

Boken är en verklig bladvändare. Jag bara måste få veta hur det går. Och den avslutande twisten är helt underbar!

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 36: Läs en bok som är filmatiserad eller gjord till en TV-serie. (Här fuskar jag lite. Boken är inte filmatiserad än. Men Ryan Gosling har sagt att han ska producera filmen med sig själv i rollen som Ryland Grace.)

En smakebit på søndag - Gründalen

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Gründalen och är skriven av Rickard Vesterberg. 

Någonstans i inlandet, nära fjällvärlden, ligger byn Gründalen. Här får vi möta invånare i byn och turister på tillfälligt besök. Karaktärerna vi möter är en aning udda av sig, men de tris i sin by och med att bo i en skogsbygd. Bygden är säsongsbetonad då många gäster tillbringar sina skidsemestrar i byn och i grannbyarna under vintern. Men denna berättelse skildrar främst vad som händer i byn när det inte är vintersäsong.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 5:

Gertruds morbror var som vanligt ute i rabatten och grävde. Tjälen i jorden hade nyligen försvunnit, så Gertruds morbror var glad att äntligen kunna börja med vårens trädgårdsprojekt. Ett av de projekt som han nu hade satt igång med, var att at bort onödiga rötter som stack upp ur marken på vissa ställen. De var i vägen är man skulle promenera på gräsmattan; rötterna kunde gäster snava på, om de inte togs bort. Men det är ju självklart en risk att ta bort rötter, då rötterna förser träd och buskar med vatten, men Gertruds morbror hade en plan för vilka rötter han kunde ta bort.

Veckans mening v. 21

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Gründalen av Rickard Vesterberg.

I denna by, som hette Gründalen, var religion något odramatiskt och helt fritt för folk att utöva för sin egen vinning.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!    

Fem en fredag v. 21: Prestation

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat prestation.

1. Vad bidrar du med lite mer än vad dina grannar gör?

Det var en svår fråga. Om jag ska krysta fram ett svar så är jag ordförande i bevattningsföreningen. Nästan ingen går på årsmötena, men det gör jag och några till. Vad övriga 95 procent av medlemmarna gör vet jag inte, men kommer det inget vatten i kranarna så klagar de.

2. Vad senast gjorde du som du blev stolt över?
Det vet jag inte.

3. Vad gör andra bättre än du?
Går i trappor och springer.

4. När presterar du som bäst?
Under viss press tror jag.

5. Vilken idrottsgren presterade du bäst i under skoltiden?
Dagens roligaste fråga. Jag var inte bra i någon idrottsgren över huvud taget. Sist i löpning. Hoppade kortast i längdhopp och lägst i höjdhopp. I lumpen skulle vi orientera. Jag var sämst på det också. Hittade bara varannan kontroll. Men en gång lade jag verkligen ner mig. Jag sprang så fort jag kunde och hittade alla kontrollerna, så jag kom in på guldtid för något soldatmärke. De andra i plutonen var djupt imponerade över min prestation. så vid nästa uppställning fick jag en present som de samlat ihop till. "Här får du så du klarar dig i skogen", sade den som lämnade över paketet. Det innehöll en kompass och en porrtidning.

Veckans kulturfråga v. 21 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Den här gången handlar det om böcker skrivna på dialekt. Jag är ett par dagar sen. Måndag-torsdag var vi i Jämtland eftersom min svärmor hade blivit väldigt dålig. När jag sedan försökte lägga in ett inlägg igår så vägrade Blogger att låta mig lägga ut bilder. Men nu tror jag att det ska fungera. Veckans kulturfråga lyder: 

Vad tycker du om böcker skrivna på dialekt?

Jag kan tycka att det är svårt att läsa böcker eller andra texter som är skrivna på dialekt. Till och med om de är skrivna på värmländska. Det beror på att jag aldrig studerat dialekter på det viset. Om jag läser en Frödingtext skriven på mål tyst för mig själv så kan den bitvis vara obegriplig. Men om jag läser texten högt så förstår jag. Dialekt är först och främst talspråk. Mina böcker Skam och Synd utspelar sig i Värmland i slutet av 1800-talet. Jag lade in några dialektmarkörer, men i övrigt är de skrivna på svensk normalprosa.

Jag bjuder på Dumt fôlk av Gustaf Fröding:

Å gubevars för dumt fôlk!
Att en annan, sôm ingen lärdom har, int allti ä sôm en ska, d’ä inga unner, men når di, sôm ska va för mer, int ä klar i bokstaveringskônsta en gang, d’ä lett.
Te äxämpel dä va en söndasmôra, sôm ja geck å spanklér på landsvägen. Da kommer dä en harrkär gånass mä glasyger för yga, å smal å vesen va’n, tocken sôm tocker ä.
”Gudagen, min goda man”, sa’n. ”Vet han, vart ja ska gå för te komma te prästgårn”, töckte’n.
”Håja, nock vet ja dä”, sa ja. ”D’ä inga kônst te komm dit. Når han ha gått ett litt stöck länger, kommer han te en väg te vänster, men den ska’n int gå, utta bar fortsätt, tess han kommer te näst vägskel, där dä tar å te höger, där ska’n gå.”
”Mä se”, sa harrkärsillänne å såg fundersam ut, änna sôm dä int skull var klar grejer. ”Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da.”
”Jo, når’n da ha gått ett stöck te, så kommer’n te e å, å i åa ä e ö.”
”Vasa”, sa’n.
”Å i åa ä e ö”, sa ja.
”Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?” sa’n.
”D’ä e å, vett ja”, skrek ja, för ja ble rasen, ”å i åa ä e ö, hörer han lite, d’ä e å, å i åa ä e ö.”
”A, o, ö”, sa’n, å dämme geck’en.
Jo, den va nôe te dum den.

Omslagsonsdag vecka 21: Science fiction

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är science fiction.  Jag är ett par dagar sen. Måndag-torsdag var vi i Jämtland eftersom min svärmor hade blivit väldigt dålig. När jag sedan försökte lägga in ett inlägg igår så vägrade Blogger att låta mig lägga ut bilder. Men nu tror jag att det ska fungera.. Jag gillar omslaget till Nomadplaneten. Vilken är din favorit? Här är mina SF-omslag: 

Tisdagstrion: Ljus och mörker

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat ljus och mörker. Här är min trio: 

Darkness Klassiker innehåller 22 sagor/noveller som utgår från ovanstående klassiska sagor. (Jag har skrivit en av dem.) Sagorna har ändrat form, Disneyfluffet har slängt sig i väggen och brutaliteten har frodats. Klassiska sagor som Mulan, Peter Pan, Snövit, Rapunzel, Törnrosa, Det susar i Säven, Robin Hood, Ringaren i Notre Dame, Skönheten & Odjuret, Atlantis, Pionocchio, Skattkammarön, Alice i Underlandet, Kejsarens nya kläder, Sherlock Holmes har fått helt nya tolkningar. Nya klassiker för en ny tid! Samlingen är som ett stort buffébord där det finns något för alla.

(Ja, jag vet att jag hade med den i tisdagstrion för en månad sedan, men jag tyckte att den passade så bra idag också.)

En halv gul sol är den andra boken av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läst. Den första var Lila hibiskus. Den boken var mycket bra, och jag skulle vilja säga att denna var ännu bättre.

En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Jag minns TV-bilderna med de svältande barnen som hade uppsvällda magar och flugor kröp på dem, men barnen orkade inte vifta bort dem. För mig och många i min generation har nog de bilderna blivit hur vi tänker oss svält i Afrika och andra delar av världen. "Ät din mat! Tänk på barnen i Biafra!" är kända ord för oss alla.

Men jag måste erkänna att jag inte har haft riktig koll på vad som gjorde att Biafra försökte bryta sig loss från Nigeria och vad massvälten berodde på. Den här boken, som är skönlitterär, kan man lära sig mycket av. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.

Nigeria gick till anfall mot den nya staten. Det var svårt för Biafra att vinna internationellt stöd. Både Storbritannien och USA ställde sig på Nigerias sida. Inte heller i Afrika fick man stöd, med några få undantag. De flesta afrikanska länder har egna minoriteter, som skulle kunna försöka bryta sig loss. Men trots detta hade Biafra i en början stora framgångar. Det var svårt för Nigeria att besegra de välmotiverade biafranska soldaterna, trots att Biafra led svår brist på vapen. Till slut beslutade sig Nigeria för att blockera hjälpsändningar till Biafra, för att med svältens hjälp besegra utbrytarstaten.

Boken är dock inte en torr uppräkning av fakta. Istället utgår den från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

Håkan Tendells roman Göteborg Noir presenteras av författaren på baksidan på ett något oortodoxt sätt: "Ett litterärt mästerverk, men ett moraliskt lågvattenmärke. En roman som gör sig lika bra i bokcirkeln som i bokbålet."

Jag vill nog inte kalla denna roman för ett litterärt mästerverk, men jag vill verkligen inte slänga den i bokbålet. Berättelsen är bitvis riktigt spännande, men det som framför allt bär upp historien är den svarta humor som präglar den.

I de första kapitlen tänkte jag att Tendell nog haft Jens Lapidus' Stockholm Noir-serie som förebild. Det var korta, snabba meningar. Men längre fram kan han inte hålla sig, utan övergår till ett måleriskt språk, som jag faktiskt tycker att romanen vinner på. Den svarta humorn kommer då mer till sin rätt.

Boken handlar om Frank Nguyen (för övrigt ett namn som ger över 62000 träffar på Google), som blir överfallen på stan när han är ute med sin flickvän. Flickvännen försvinner. Sorgen och smärtan gör att Frank blir besatt av tanken att bekämpa ondskan. Med hammaren i fickan går han ut och söker upp människor som i vart fall i hans ögon är onda och kriminella. Men snart går detta över styr och även helt oskyldiga människor drabbas.

Köper man det upplägget så är detta en bra, hårdkokt historia. Den tål att läsas.

Varför handlingen är förlagd till 2021 förstår jag inte och det finns några avsnitt i boken som i mitt tycke borde ha strukits. Där finns en märklig historia där en nykrönt drottning Victoria med krona och allt gästar Göteborg skyddad av livregementet. Svenska monarker kröns inte numera, de skulle om de vore krönta inte åka omkring med kronan på sig och det finns inget livregemente i Göteborg. Men framför allt har denna historia inte något med romanen i övrigt att göra. Det finns även ett avsnitt där Frank tar anställning som dräng och där han kommer i samspråk med en piga. Drängar och pigor 2021? Och historien med Sara som dyker upp några gånger saknar ett självklart samband med romanens huvudhandling.

Utan att säga för mycket, så är detta inte en roman med lyckligt slut, och det är bra. Hela konceptet med den hårdkokta handlingen och den svarta humorn hade inte mått bra av om alla hade levt lyckliga i alla sina dagar.

En smakebit på søndag - Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu heter Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden och är skriven av Andy Weir.   

Ryland är ensam överlevande på det sista desperata uppdraget att försöka rädda jorden - om han misslyckas innebär det slutet för mänskligheten. Men det vet inte Ryland, för han vet ingenting, inte ens vem han själv är. Miljontals mil hemifrån, med endast två döda astronauter som medpassagerare, inser Ryland att han måste rädda sig själv, för att kunna rädda världen. Men först måste han ta reda på vem, eller kanske snarare vad, det är som plötsligt gör honom sällskap ...

Smakbiten är hämtad från sidorna 140-141:

Jag tar tag i spaken och tvekar. Är det här verkligen en god idé? Jag är så ivrig att få tag i cylindern att jag bara rusar på utan någon plan alls. Är det här värt att riskera livet för?

Ja. Tveklöst.

Okej, men är det värt att riskera livet på varenda människa på jorden för det? För om jag gör bort mig och dör där ute kommer hela Projekt Hail Mary att ha varit förgäves.

Ja. Det är fortfarande värt det. Jag vet inte hur de här utomjordingarna ser ut, vad de vill eller vad de tänker säga. Men de kommer att ha information. Och vilken information som helst, till och med sådant jag helst inte vill höra, är bättre än ingen.

Veckans mening v. 20

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Uppdrag Hail Mary av Andy Weir.

Det är kul att veta att om jag verkligen behöver ta reda på den genomsnittliga rektala temperaturen på en frisk get, så är det lätt som en plätt!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Fem en fredag v. 20: Oväntat besök

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat oväntat besök.

1. Om 20 minuter får du oväntat besök, vad skulle du behöva städa?
Jag skulle plocka undan på vardagsrumsbordet och i soffan där jag sitter nu.

2. Vad skulle du kunna bjuda på för fika?
Det finns bullar i frysen, så jag skulle plocka fram ett par sådana.

3. Hur skulle du behöva fixa till dig?
Jag har inte klätt mig än, så det skulle jag göra.

4. På frågan hur dagen varit, vad skulle du fråga?
Att det är på tok för tidigt för en sådan fråga.

5. Vad använder du för skäl till att ditt besök behöver gå?
Jag skulle ge det helt uppriktiga skälet att jag måste iväg och jobba.

Helgfrågan v. 20

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia ser fram mot sommaren, då hon kan sitta ute och läsa. Helgfrågan lyder:

Var sitter du när du läser?

Bonusfråga: Längtar du efter sommaren och solen?

Ibland sitter jag i mitt hörn i soffan, men ofta läser jag i sängen när jag lagt mig. När sommaren är här på allvar händer det att vi sitter ute på altanen på kvällen och läser.

Jag är inte sån som lägger mig platt och solar, men visst är det väl skönt med sommaren, inte minst genom att man kan ha fina ljusa kvällar. Och så kan man givetvis klaga på värmen ;)

Veckans kulturfråga v. 20 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda funderar kring bra Eurovisionbidrag, inte just från i år utan genom åren. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilket bidrag från Eurovision gillar du bäst?

Svårt att komma på någon så där eftersom det är en tävling som till och med är äldre än mig. Men en som jag verkligen tycker håller fortfarande är Sveriges bidrag 1988: Stad i ljus framfört av Tommy Körberg.

Omslagsonsdag v. 20: Deckare, kriminalromaner, spänning

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är deckare, kriminalromaner, spänning.  Finns ju hur många som helst. Jag slutade efter 18 omslag. Jag gillar omslaget till De kapabla. Vilken är din favorit? Här är mina spännande omslag:   

Dagens visdomsord 2021-05-19

Att klaga är som att sitta i en gungstol - du har något att göra men du kommer ingenstans. (Dalai Lama) 

Dagens bokpaket

Det låg ett paket i brevlådan. Paket innehöll boken Gründalen av Rickard Vesterberg. Ett recensionsex från författaren. Tack för det!