Sidor

tisdag 31 augusti 2021

Tisdagstrion: Fyrfota djur

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat fyrfota djur. Här är min djuriska trio: 

Boken Gatukatten Bob beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

Den långa flykten av Richard Adams är en äventyrsroman av episkt format. Den utspelar sig under några få månader på en avgränsad bit engelsk landsbygd. Det är en berättelse om plötslig flykt och om kampen för att överleva, om hjältemod och politiskt ansvar, om ledarskap och sammanhållning.

När jag hade läst denna moderna klassikern var jag helt tagen. Vilken bok! Varför har jag inte läst den tidigare?

Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om ett antal kaniner som flyr från sin koloni för att överleva. Men den är mycket bättre än vad man skulle tro om man inte visste något om den.

Richard Adams har läst in sig på hur kaniner uppträder, både vildkaniner och tamkaniner, och skapat detta verk. Sedan har han gett de olika kaninerna egenskaper, som vi nog kan känna igen även bland oss människor. Vissa är ledare som de andra vill följa. Andra är härskare som får sin makt genom våld och terror. Där finns modiga kaniner, räddhågsna kaniner, kaniner som kanske inte är så modiga men som ställer upp när det gäller. Miljöbeskrivningarna är dessutom mycket bra, vilket får mig att se landskapet framför mig, även om jag inte har författarens kunskaper när det gäller den engelska floran. Adams har även skapat ett kaninspråk där de viktigaste orden i deras liv finns angivna i en särskild ordlista.

Det mest fantastiska är kanske ändå att boken bitvis är riktigt spännande. Jag läser ivrigt för att få veta om hövdingen Hassel-rah, den synska Femman, den modige Kronan, den lille Koppen och alla de andra kaninerna ska klara sig.

Någon barnbok är inte detta. Jag har svårt att bestämma mig för om den ska ses som en ungdomsbok eller en vuxenbok, men det kvittar. Jag älskade den!

Djungelboken berättar om Mowgli, pojken som växte upp bland vargarna i djungeln och som lärde sig tyda skogens alla tecken och i den boken finns många fyrfota djur. Det handlar om Baloo, björnen som lärde Mowgli djungelns lag, om den svarta pantern Baghera som lärde honom jaga, om ensamvargen Akela och om mungon Rikki-Tikki-Tavi, alla barns favorit. Det är både glada och vemodiga berättelser - om ömhet mellan djur och människor, om godhet och grymhet, spännande äventyr och kamp mot fiender i det vildas gröna rike.

Att boken Djungelboken är något helt annat en den tecknade Disneyfilmen visste jag, men jag visste inte på vilket sätt de skilde sig. I boken är Baloo en klok björn, som tar sig an Mowgli och lär honom djungelns lag. Och pytonormen Kaa är Mowglis vän, inte hans fiende.

Men det fanns även andra saker som överraskade mig. Boken är en novellsamling som gavs ut som två böcker på engelska och många av novellerna handlar inte alls om Mowgli, utan om andra av djungelns innevånare. Konstigast är att det finns en novell om eskimåer. Kändes inte att den hade så där väldigt stark djungelanknytning.

Men jag tyckte verkligen om boken. Den är fylld av spännande strider, men även av stark vänskap. Kipling ger rikliga och intressanta miljöbilder, så att jag nästan kan känna att jag befinner mig i djungeln. Det är en bok jag är glad att ha läst.

23 kommentarer:

  1. Den långa flykten har jag faktiskt inte läst, men det måste jag nog göra!

    SvaraRadera
  2. Den långa flykten har jag läst, men den fick inte vara med hos mig. Den här gången. Jag är osäker på om jag har läst Djungelboken, i så fall var det nog några decennier sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt annorlunda än Disneys version.

      Radera
  3. Den långa flykten har jag läst och den tyckte jag om. Djungelboken läste jag som barn. Och böcker om katter är aldrig fel.

    SvaraRadera
  4. har endast läst Djungelboken i en gammal fin upplaga. den tyckte jag om

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tog mig sex decennier att komma på att jag skulle läsa den :)

      Radera
  5. Härär jag bekant med två: kaninerna och Djungelboken, men jag tror inte jag läst dem utan sett dem som film.

    SvaraRadera
  6. kul böcker du tagit med, Adams bok är jag sugen på att läsa om, borde läsa originalet av Djungelboken eftersom jag spelat Mowgli...

    SvaraRadera
  7. Den långa flykten har jag nog sett på film, men blir sugen på att läsa boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett filmen, men tyckte verkligen om boken.

      Radera
  8. Kända böcker här, jag har inte vågat läsa böckerna om katten för jag är rädd de är för sorgliga

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är inte alls sorgliga. Gripande, men inte sorgliga.

      Radera
  9. Klassiker! Jag älskar både Adams och Kipling. Bra val!

    SvaraRadera
  10. Har läst Den långa flykten och Djungelboken. Vill läsa Gatukatten Bob.

    SvaraRadera
  11. Djungelboken har jag bara sett som filmer och läste barnboksversioner som barn. Skulle vara kul att läsa originalet.

    SvaraRadera