Tisdagstrion: Känslor i boktiteln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat känslor i boktiteln. Här är min känslosamma trio:  

Folk med ångest av Fredrik Backman är en bok jag äger, men som jag av en outgrundlig anledning inte har läst ännu. Nu fick jag en påminnelse. Jag ska absolut läsa boken innan året är slut.

Det jag har läst om boken är att den är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikeamissbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den ... tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?

Gilla hata horan av Johanna Nilsson. Den handlar om Jonna och Gloria, två 15-åriga flickor som är bästisar. De är inte speciellt populära, men heller inte mobbade.
På en Luciafest får Gloria dansa med Robin, skolans snyggaste, häftigaste kille. Det blir dock inte så underbart som Gloria trott. Snart dyker illvilliga kommentarer och bilder upp på nätet. Sajten Hata Horan! är skapad för att förödmjuka henne.
Men det vänder. Snart är det hennes plågoande som istället blir den hatade. Men vem ska man hålla på?
Boken är sannerligen ingen litterär höjdare, men det är nog inte meningen heller. Den vänder sig till unga tonåringar, som ska få en bild av nätmobbningen och hur snabbt rykten kan startas och spridas.

Hjärtats osynliga raseri av John Boyne är en bok jag vill läsa. Irland 1945. Den gravida Catherine Goggin slängs handgripligen ut från mässan, förskjuts av familjen och får på egen hand ta bussen till Dublin och söka sig sin försörjning. Catherine är 16 år, stark och oförvägen, hon tänker inte låta sig kuvas. Sonen Cyril föds och romanen är hans egen berättelse. Uppväxten med de kylslagna, men inte ovänliga, adoptivföräldrarna: den ikoniska författaren Maude Avery och den förmögne bankmannen Charles, internatskolan, passionerna, flykten från äktenskapet (vid bröllopsmottagningen), 1980-talets New York, Amsterdam, och i bakgrunden Irland och Dublin, den hotfulla, förtryckande staden.