Sidor

tisdag 30 november 2021

Tisdagstrion: Tunna böcker

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat tunna böcker. Hur tunn är en tunn bok? Inte en aning. Här är i alla fall min ganska så tunna trio, bestående av böcker jag har läst i år:  

Klubben av Matilda Gustavsson (228 sidor) handlar om hur Matilda arbetade för att kunna skriva det stora avslöjande reportaget om hur Jean-Claude Arnault genom sin och hustrun Katarina Frostenssons kulturlokal Forum kunde förgripa sig på kvinnor. En skakande läsning. Inte bara detta att Arnault begick dessa skändligheter, utan att ingen ville ingripa trots att tecknen fanns på att något inte stod rätt till.

Avslöjandena kom också att skaka Svenska Akademien. Akademien hade stöttat Forum i många år. När dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén på 1990-talet fick ett brev som berättade vad som försiggick valde han att inte göra någonting.

Ett gigantiskt problem för Svenska Akademien var att Katarina Frostensson var en av De Aderton. Genom att vara gift med henne kunde Arnault hota unga kvinnliga författare och konstnärer att han skulle se till att blockera dem från alla stipendier om de inte gjorde som han sade.

Det kom också att avslöjas att Arnault vid flera tillfällen kunnat berätta vem som skulle få nobelpriset i litteratur i förväg och även vem som skulle bli invald i akademien. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att räkna ut att det var hustrun, Katarina Frostensson, som läckt uppgifterna; ett flagrant brott mot akademiens regler.

Sedan skandalen briserat försökte ledamöter i Svenska Akademien att utesluta Frostensson, men det misslyckades då paret Arnault/Frostensson hade inflytelserika vänner bland ledamöterna. Inte minst den machiavelliske despoten Horace Engdahl, som istället lade all kraft på att försöka bli av med Sara Danius, som då var ständig sekreterare. Danius hade tillsatt en oberoende utredning kring allt som rörde Forum och brott mot jävsreglerna, vilket Engdahl till varje pris ville förhindra. Det slutade med att Sara Danius och flera andra ledamöter lämnade Svenska Akademien.

Något som gör mig nyfiken är avslöjandena om att löner betalades ut svart av Arnault, att konstnärers utställda verk kunde försvinna på ett märkligt vis och att konstnärer inte fick betalt för konst som hade sålts via Forums galleriverksamhet. Detta verkar ingen ha grävt djupare i. Någonstans måste de försvunna verken finnas. Antagligen fanns det ingen polisanmälan kring detta, annars hade kanske en husrannsakan hade gjorts hemma hos Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson.

Hovrätten dömde Jean-Claude Arnault till fängelse i två och ett halvt år. Forum är nedlagt.

Det nya riket med underrubriken "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv" (132 sidor) är en satirisk roman av August Strindberg som utgavs 1882. Titeln syftar på tiden efter representationsreformen 1865 då ståndsriksdagen ersattes av tvåkammarriksdagen. Boken är en uppgörelse med det officiella Sverige och skildrar hur samhället styrs av skojare som stöder och skyddar varandra. 

Vad ska man säga om den här boken. Den saknar för all del inte underhållningsvärde när den gör narr av institutioner som adeln och Svenska Akademien. Men speciellt läsvärd är den inte 2021.

Direkt stötande är den oförblommerade antisemitismen. Ett helt kapitel med rubriken Moses beskriver judarna som dem som styr över ekonomin och kulturen. Det torde inte råda någon tvekan om att Strindberg var antisemit. Även om han 1884 tog avstånd från sitt tidigare judehat, så återkom han med förfärliga utsagor. Han skrev om "äfflingar", som skulle vara en ras som uppkommit genom att kvinnor i historiens gryning parat sig med apor. Dessa "äfflingar" ansåg Strindberg representerades av judar och zigenare.

Det är intressant att ha läst boken, men den är inte en bok jag vill rekommendera. (För övrigt funderar jag på om Vilhelm Moberg hade den här boken i åtanke när han skrev sin roman Det gamla riket. Jag skulle nästan tro det.)

Sheridan Le Fanus roman Carmilla (115 sidor) är både känd för att den introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen och för att den är ett lysande mästerverk inom skräckgenren. Berättaren, artonåriga Laura, ser tillbaka på en barndom utan lekkamrater, ensam med sin far och tjänstefolket i det stora ödsligt belägna slottet. Men så en dag kommer äntligen en vän in i hennes liv. Det sker en vagnsolycka utanför slottet och Laura och hennes far blir ombedda att låta en flicka i Lauras ålder bo en tid hos dem. Flickans namn är Carmilla.

Denna kortroman var riktigt intressant att läsa. Kanske framför allt därför att den enligt baksidestexten introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen. Jag är säkert inte den ende som sett Dracula av irländaren Bram Stoker som originalet i vampyrgenren, men Stokers landsman Sheridan Le Fanu var före. Carmilla kom ut 1872, medan Dracula inte publicerades förrän 1897, alltså ett kvartssekel senare. (Vampyrtemat har även funnits i andra, tidiga, litterära verk, men utan att dessa har nått samma ryktbarhet.)

I den svenska utgåvan från 2015 har översättaren Charlotte Hjukström skrivit ett intressant efterord. Där lägger hon dels en feministisk aspekt på Carmilla, dels framhåller hon att det går att tolka det som att det finns en lesbisk dragning mellan Carmilla och Laura. Stokers verk kan då ses som ett svar på detta, genom att en kvinnlig vampyr blir besegrad med manliga maktmedel och den patriarkala ordningen blir återställd.

Jag kan inte bedöma om detta stämmer. Oaktat hur man vill tolka boken är den intressant att läsa. En klassisk vampyrhistoria publicerad 25 år före Stokers Dracula. Är man intresserad av skräckhistorier är Carmilla en klassiker som måste läsas.

måndag 29 november 2021

Ett bokpaket med bok från förr

Bokpaketet som jag fick idag innehöll en bok som jag köpt på nätet. Boken innehåller dels Gitanjali, dels De rovlystna stenarna och andra berättelser. Allt skrivet av 1913 års nobelpristagare i litteratur, indiern Rabindranath Tagore. Mitt exemplar av boken trycktes 1934 och var en födelsedagspresent till Marina de Brun 1951 från gudmor Maud.

Det skulle komma att dröja till 1930 innan någon utanför Europa fick priset igen. Då var det Sinclair Lewis från USA som belönades.

Nästa gång en asiat fick priset dröjde ända till 1966, då israelen Samuel Agnon tilldelades nobelpriset i litteratur.

En smakebit på søndag - Stanna hos mig

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Stanna hos mig och är skriven av Ayòbámi Adébáyò.   

Yejide träffade sin man på universitetet och de har varit gifta i fyra år. De har ett fint äktenskap, allt som egentligen saknas i deras liv är ett barn. Yejide ber om ett mirakel, hon träffar läkare, hon går motvilligt på en krävande ceremoniell pilgrimsfärd. Men inget händer. Släkten är bestämd, kräver ett barn och insisterar på att hennes man ska ta en till fru. Yejide känner sig förtvivlad. Hennes make försöker blidka Yejide såväl som släkten. Men det är en omöjlig situation som kommer att leda till svartsjuka, svek och förtvivlan. Romanen är en kärlekshistoria som utspelar sig mitt i den politiska turbulensen i Nigeria under åttiotalet.

Smakbiten är hämtad från sidan 40:

Ett tak som hade rasat in och en bil som vägrade starta - om en dag hade börjat så för Iya Martha hade hon gått tillbaka till sovrummet och tillbringat dagen bakom låsa dörrar och stängda fönster eftersom universum försökte berätta något för henne. Universum försökte alltid berätta något för den människan. Jag var inte Iya Martha, så när skyfallet övergick i duggregn vred jag om nyckeln i tändningen en sista gång och klev ur bilen i tofflorna. Men handväskan hängande över axeln, paraplyet i ena handen och de blöta skorna i den andra promenerade jag till jobbet.

lördag 27 november 2021

Veckans mening v. 47

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò.

Iya Marthas skinkor var så stora att de, i smält tillstånd, skulle ha täckt hela betongtrappan som ledde upp till vår ytterdörr.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

torsdag 25 november 2021

Förvandlingen av Franz Kafka

Titel: Förvandlingen

Originalets titel: Die Verwandlung

Författare: Franz Kafka

Förlag: Modernista (2019) Originalet utgivet 1915

Antal sidor: 63 

Baksidestexten

Franz Kafkas berättelse om handelsresanden Gregor Samsa som över en natt finner sig förvandlad till en enorm insekt har inspirerat författare och konstnärer av alla slag alltsedan den utgavs. Förvandlingen [Die Verwandlung] har kallats världens bästa novell och innehåller alla stildrag som gör Kafka till en av världslitteraturens största: utsattheten och grymheten, det groteska som något naturligt och likt en förfärlig dröm som framstår lika påtaglig som verklighet, med fantastiskt suggestiva bilder som författaren förmår gestalta med bara några få ord.

Förvandlingen av Franz Kafka är verkligen en klassiker. De flesta har nog någon gång hört inledningsmeningen omtalas: "När Gregor Samsa en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor skalbagge."

Baksidestexten på denna utgåva gör verkligen allt för att höja förväntningarna på denna  lilla bok. Men ändå är det med viss besvikelse jag lägger den ifrån mig när jag läst klart. Var detta allt? Vad var egentligen meningen?

Så en man förvandlas plötsligt till en jättelik insekt. Varför då? Och hur kan hans familj till en början reagera på denna otroliga förändring med vad som väl kan kallas ett stoiskt lugn?

Visserligen uppvisar de efter en tid ett större avståndstagande, men jag förstår ändå inte vad det är Kafka vill ha fram. Är det något vi kan lära oss av denna novell? Lär den oss hur vi ska reagera om vi själva eller någon i vår familj plötsligt förvandlas till en insekt? Eller är den en allegori vars mening går mig förbi?

Förvandlingen är en novell som jag är glad att ha läst, eftersom den är så omtalad. Men jag tyckte inte att den var speciellt intressant.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 37: Läs en bok utgiven före 2000. 

onsdag 24 november 2021

Fiskarens barn av Viveca Österman

Titel: Fiskarens barn

Författare: Viveca Österman

Förlag: Blue Publishing (2021)

Antal sidor: 366 

Året är 1890 när vi första gången möter Justus som fiskar tillsammans med sina bröder och söner i Göteborgs norra skärgård. Deras liv är från början utstakat - de ska föra fiskartraditionen vidare. Men ödet vill något annat och när Justus träffar på sin halvbror Henrik dras han in i en härva av händelser. Kampen mellan girighet och samvete ställer hans värld på ända. Vid Justus sida finns hans hustru Lydia som är hans stora kärlek, samvete och trygga hamn. Vi möter också Justus systrar Augusta och Alma som båda står på barrikaderna för kvinnlig rösträtt. Två självförsörjande kvinnor som slår sig fram i en mansdominerad värld. De dras också med i Henriks dubbelliv och deras tillvaro får en ny vändning.

Fiskarens barn av Viveca Österman har kvalitéer vill jag först framhålla. Författaren har bedrivit släktforskning och har sedan i skönlitterär form låtit oss bekanta oss med sina sedan länge bortgångna släktingar. Vi möter fiskaren Justus och hans hustru Lydia, som lever ett strävsamt liv i Göteborgs skärgård. Där bor också fler av Justus släktingar och vi följer deras stundtals svåra liv, även om det också finns en hel del kreativitet och framåtanda.

Det är många personer att hålla reda på och jag är glad att det finns ett persongalleri allra först i boken där det framgår hur alla är släkt med varandra. Det är ibland så komplicerat att även författaren har problem. Vid något tillfälle blir en svåger kallad kusin, men det är sådant som kan hända.

Bokens svaghet är att den bitvis är ganska tråkig. Folk sitter och äter torsk och äter torsk och sedan äter de torsk. Jag kan förstå att författaren har velat få liv i karaktärerna genom att gestalta deras vardagsliv, men när det blir för många detaljer som inte för berättelsen framåt är det lätt att som läsare förlora intresset.

Så ett plus för att författaren velat berätta om livet bland fiskarbefolkningen utifrån vad hon fått fram genom släktforskning, men det känns ändå som att historien aldrig riktigt lyfter.

Dagens visdomsord 2021-11-24

Det är inte de som går upp tidigt som skapar framsteg. Framsteg skapas av lata människor som försöker hitta på sätt att underlätta saker. (Robert A. Heinlein) 

tisdag 23 november 2021

Tisdagstrion: Massor av mord

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat massor av mord. Här är min trio:    

Det är väl kanske tänkt att man ska associera till deckare, men jag väljer Bibliotekarien i Auschwitz av Antonio Iturbe. Få platser är väl så förknippade med massmord som just Auschwitz.

Boken bygger på den sanna historien om överlevaren Dita Kraus. Författaren har träffat denna kvinna, han har läst hennes makes bok (han var också i Auschwitz och de gifte sig ett antal år efter befrielsen) och han har besökt Auschwitz och andra platser som beskrivs i boken.

Att Dita överlevde får ses som något av ett mirakel. Nazisterna genomförde massutrotningen på ett metodiskt sätt. I Auschwitz fanns den beryktade läkaren Josef Mengele, som använde judar för att kunna göra märkliga och vedervärdiga experiment. Miljoner judar mördades. Ändå fanns det människor som fick uppleva krigsslutet och Dita var en av dem.

Idag är hon 92 år och bor sedan länge i Israel. Snart är överlevarna borta. Samtidigt kan vi märka att de som förnekar Förintelsen ökar i antal. Därför är böcker som denna så viktiga. "Om detta må ni berätta."

Bibliotekarien i Auschwitz är en gripande skildring av en monstruös tid. En mycket välskriven bok som jag hoppas att alla vill läsa.

För att fortsätta på samma tema så är Pojken som följde med sin far till Auschwitz en stark bok, som jag fick i Fars Dags-present av min äldsta dotter 2019. Visst har jag läst böcker som handlat om det outsägliga lidandet för i första hand judarna, men även andra grupper som inte uppfyllde Hitlers måttstockar för det nya "rena" Tredje Riket. Men ofta handlar det då om skönlitterära verk, som vill skapa en i och för sig bra och inte sällan gripande historia, men där många av karaktärerna är uppdiktade.

Det som gör denna bok speciell är att det, precis som boken ovan, är en sann berättelse. Gustav Kleinmann och hans son Fritz har verkligen funnits och det är Gustavs dagbok och Fritz' egen berättelse i en bok han skrev, som är grund för boken. Dronfield har lagt ner ett mycket stort arbete med att läsa handlingar i arkiv för att få allt så korrekt som möjligt. Enbart det faktum att boken har 502 fotnoter visar väl hur grundligt han har gått till väga.

Det är en vidrig historia som berättas. Författaren döljer inget, utan berättar om de ofattbara grymheter som koncentrationslägrens fångar utsattes för. Men detta ska inte avskräcka någon. Detta är en mycket bra bok, som jag måste rekommendera. Den ger en klarare bild av vad som hände dem som nazisterna ville rensa bort - judar, zigenare, homosexuella, politiskt oliktänkande - än någon bok jag tidigare läst.

Men nu känner jag att jag måste lätta på stämningen och välja en bok med fiktiva mord. Mord på blanka juldagen är en bok som jag fick i julklapp 2019. Det brukar komma en sån här deckarantologi med julmotiv varje år från bokförlaget Semic. 
De författare som medverkar är Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Amanda Hellberg, Henning Mankell, Katarina Mazetti, Johan Theorin och Dag Öhrlund.
Jag tycker det är riktigt roligt med en sån här bok. En kriminalhistoria som bara ska vara i novellformat ställer krav på författare. Att det är åtta olika författare gör att det blir väldigt olika historier.

Min favorit bland novellerna är Arne Dahls Den mirakulösa fiskfångsten. Författaren har delat upp historien i tre delar. De heter Fängelset, Kyrkan och Stadion. De tre berättelserna är synbart helt skilda från varandra, men Dahl knyter ihop säcken på slutet på ett mycket skickligt vis.

måndag 22 november 2021

Ett bokpaket

Idag kom det ett recensionsexemplar med posten från Modernista. Boken heter Tro mig när jag ljuger och är skriven av den norska författaren Ellen G. Simensen.

söndag 21 november 2021

En smakebit på søndag - Förvandlingen

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Förvandlingen och är skriven av Franz Kafka.  

Baksidestexten

Franz Kafkas berättelse om handelsresanden Gregor Samsa som över en natt finner sig förvandlad till en enorm insekt har inspirerat författare och konstnärer av alla slag alltsedan den utgavs. Förvandlingen [Die Verwandlung] har kallats världens bästa novell och innehåller alla stildrag som gör Kafka till en av världslitteraturens största: utsattheten och grymheten, det groteska som något naturligt och likt en förfärlig dröm som framstår lika påtaglig som verklighet, med fantastiskt suggestiva bilder som författaren förmår gestalta med bara några få ord.

Smakbiten är hämtad från sidan 5:

Gregor vände därefter blicken mot fönstret, och det dystra vädret - man hörde regndropparna slå mot fönsterblecket - gjorde honom helt melankolisk. "Om jag trots allt skulle fortsätta att sova ett tag till och försöka glömma alla dessa dumheter", tänkte han. Men det var fullständigt uteslutet, för han var van att sova på högra sidan och han kunde inte komma i den ställningen i sin nuvarande belägenhet. Hur våldsamt han än kastade sig åt det hållet rullade han gång på gång tillbaka i ryggläge. Han gjorde gott och väl hundra försök, slöt ögonen för att slippa se de sprattlande benen och gav upp först när han började känna en förut obekant, dov smärta i sidan.

lördag 20 november 2021

Ännu en bok från bokfestivalen

På den andra och sista dagen av Värmlands bokfestival sökte jag upp Gustaf Frödingsällskapets monter och fick dess årsbok. I år heter den Er vän Gustaf Fröding

Veckans mening v. 46

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Förvandlingen av Franz Kafka. (Jag är sen med att lägga ut det här inlägget. Dagen och gårdagen har jag ägnat åt Värmlands Bokfestival. Jag har gjort det enkelt för mig och valt denna klassikers mycket kända inledningsmening.

När Gregor Samsa en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor skalbagge.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

fredag 19 november 2021

Böcker från Värmlands bokfestival

Det följde förstås med mig några böcker hem efter första dagen på Värmlands bokfestival. Det är Barnens bästa bibel som sammanställts av biskop Sören Dalevi och illustratören Marcus-Gunnar Pettersson, En värmländsk litteraturhistoria del I, som är Värmlands Museums årsbok 2020 och En mamma på villovägar i vårdapparatens labyrinter av Karin Malmström.

Idag börjar Värmlands Bokfestival

Värmlands bokfestival genomförs den 19-20 november med mer än 100 utställare. Dessutom medverkar över hundra författare på festivalens fem scener. Läs mer HÄR

onsdag 17 november 2021

Dagens visdomsord 2021-11-17

Stupid is knowing the truth, seeing the truth, but still believing the lies. (Morgan Freeman?) 

tisdag 16 november 2021

Böcker från biblioteket

Jag hämtade tre böcker på biblioteket i Vålberg som jag hade beställt. Det är Förvandlingen av Franz Kafka, En väktares bekännelser av Elin Säfström och Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò.

Tisdagstrion: Vägar, broar och tunnlar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat vägar, broar och tunnlar. Här är min trio:   

Brobyggarna av Jan Guillou. Första delen i romansviten Det stora århundradet. Boken är mycket välskriven, med ett mycket bra språk, och den är dessutom fängslande. Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.

I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.

Det är uppfriskande att det är belgare och engelsmän som framför allt framstår som grymma, giriga och blodtörstiga, medan tyskarna försöker sprida kultur och civilisation. Det är alltför vanligt i vår anglosaxiskt dominerade värld att tyskarna ses som brutala medan britterna är civiliserade tedrickare.

Lite märkligt är det att den tredje brodern, Sverre, helt försvinner i boken. Vi får bara veta att han begett sig till England med en homosexuell vän. Sin vana trogen skriver Guillou om "pederaster", vilket inte är en beteckning på homosexuella som sådana, utan det gäller förhållanden mellan en äldre man och en pojke. Men bortsett från detta så är boken mycket läsvärd.

Skönhetens väg av Martha Hall Kelly.
Detta är en riktigt intressant roman, som har verklighetsanknytning. Caroline Ferriday ägnade en stor del av sitt liv åt att först hjälpa föräldralösa barn i Frankrike, och efter kriget hjälpa "kaninerna" från koncentrationslägret Ravensbrück, det enda lägret som bara hade kvinnliga fångar. "Kaninerna" var kvinnliga fångar som man gjorde experiment genom att operera in olika former av föroreningar i deras ben. Beteckningen fick de därför att benen blev så svårt skadade att de fick hoppa istället för att gå och de var också försökskaníner.

Även läkaren Herta Oberheuser har funnits. Hon var en hängiven nazist och var med och utförde de fruktansvärda experimenten. Dessutom avlivade hon ett stort antal fångar. Hon dömdes efter kriget för brott mot mänskligheten.

Lägerfången Kasia har också en förlaga i verkligheten, men namnet och hennes berättelse innehåller fiktiva delar.

Författaren låter alla tre omväxlande berätta sina historier. Jag kände inte alls till historien om "kaninerna". Det är en förfärlig historia, men Martha Hall Kelly har gjort en grundlig research och har, genom att i romanens form ge liv åt bortglömda människor, utfört en viktig gärning. 

Det är inte en rakt igenom lättläst bok. Det beror inte på att den skulle vara illa skriven, utan på att det handlar om människor som utsattes för ofattbar grymhet i en tid som inte ligger mer än åttio år bakåt i tiden. Den som läst Boktjuven av Markus Zusak och Ung i ghettot av David Safier kommer att ha stor behållning av Skönhetens väg. Detta är en roman som jag varmt rekommenderar.

Silvervägen är Stina Jacksons debutroman. En spänningsroman i långsamt tempo, och det är faktiskt ett tempo jag gillar. Alla böcker behöver inte göra läsaren andfådd, som exempelvis Dan Browns böcker. Här är det Camilla Läckberg möter Karin Smirnoff, om ni förstår vad jag menar. Flickor försvinner, men allt sker i lugn takt.

Vi befinner oss i en norrländsk avfolkningsbygd. När Lelle söker sin dotter, så får han besöka många övergivna hus och byar. Miljöbeskrivningarna är mycket bra. Det enda som oroar mig är att stockholmare kan läsa denna roman och tänka att just det, så är det utanför tullarna. I vindpinade byar sitter de misslyckade människorna som blev kvar när allt vettigt folk lämnade landet. Det finns nog med storstadsbor som tror att Norrland består av jägare som åker snöskoter och lever på bidrag.

Och visst finns det märkliga människor i bokens persongalleri. Inte minst familjen som isolerat sig som "preppers" och med välfyllda förråd väntar på den stora kollapsen, då de ska klara sig när det omgivande samhället faller samman. Det finns ju såna människor i USA, så det kan säkert finnas sådana i Sverige också. Människor som anser att staten bara lurar sina medborgare och att det är upp till var och en att med vapen i hand försvara sig. Om den här familjen hade bott i USA, så hade de utan tvekan röstat på Donald Trump.

Boken innehåller parallella berättelser, men naturligtvis vävs de samman. Stina Jackson gör sitt bästa för att lägga in några "red herrings", men det är inte så svårt att inse vem som är skurken. Det hindrar dock inte att författaren har skapat ett riktigt spännande slut.

Så boken får med beröm godkänt, framför allt för de fina person- och miljöbeskrivningarna.

måndag 15 november 2021

Sly av Sara Strömberg

Titel: Sly

Författare: Sara Strömberg

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 344

Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret... Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera Bergström. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev. När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne - och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara.

Sly av Sara Strömberg är en sådan bok som jag tycker är svår att komma in i. Det kändes segt och trögt att läsa om Vera Bergströms trista liv, ibland avbrutet av berättelser om en flicka som varit med om något som läsaren inte vet vad det är. Men det är bara startsträckan som är lite lång. När jag väl har kommit in i boken blir den alltmer intressant. Vera söker efter nya trådar att nysta i och snart framträder en komplicerad historia som har sin grund i ett par ungdomars fruktansvärda felbeslut några decennier tidigare. Är det de händelserna som lett fram till mordet eller finns lösningen på mordfallet att söka i händelser i nutid?

Sara Strömberg har skrivit en spännande kriminalroman, men den har fler kvalitéer än så. Det är rikt med miljöbeskrivningar och jag gillar dessutom sparkarna mot fisförnäma storstadsbor.

Vem är då Sara Strömberg? Hon är uppvuxen i Västerbotten och Jämtland och arbetar som journalist och kulturredaktör i Östersund, där hon också är bosatt med sin familj. Det förklarar också lokalkännedomen. Handlingen i boken är förlagd till en plats där storstadsturismen har tagit över, där vinnarna tar allt och där förlorarna faller.

Jag blir lite nyfiken på om romanens huvudperson Vera Bergström i någon utsträckning ska ses som författarens alter ego. Namnen Sara Strömberg och Vera Bergström är ju väldigt lika.

söndag 14 november 2021

En smakebit på søndag - Fiskarens barn

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Fiskarens barn och är skriven av Viveca Österman.   

Året är 1890 när vi första gången möter Justus som fiskar tillsammans med sina bröder och söner i Göteborgs norra skärgård. Deras liv är från början utstakat - de ska föra fiskartraditionen vidare. Men ödet vill något annat och när Justus träffar på sin halvbror Henrik dras han in i en härva av händelser. Kampen mellan girighet och samvete ställer hans värld på ända. Vid Justus sida finns hans hustru Lydia som är hans stora kärlek, samvete och trygga hamn. Vi möter också Justus systrar Augusta och Alma som båda står på barrikaderna för kvinnlig rösträtt. Två självförsörjande kvinnor som slår sig fram i en mansdominerad värld. De dras också med i Henriks dubbelliv och deras tillvaro får en ny vändning.

Smakbiten är hämtad från sidan 10:

Lydia fällde huttrande upp kragen på oljerocken och drog sydvästen längre ner i nacken. Decemberdagen var kall och blåsig och hon ångrade att hon varit så påstridig att de skulle segla. Justus kunde lånat sin morfars häst istället. Det hade varit både enklare och bekvämare men sagt var sagt och här satt de nu. Vinden friskade i när de närmade sig älvmynningen och Lydia tog en bit segelduk och drog den tätare kring kofferten som stod längst fram i fören.

Det fanns mer romantiska sätt att börja sitt äktenskap och även om hon var fast besluten att gifta sig med Justus hade hon inte räknat med att känna sig fullt så missmodig.

lördag 13 november 2021

Veckans mening v. 45

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Sly av Sara Strömberg.

Men när natten kom smygande hade jag fortfarande inte fått något svar; inte heller när morgonen anlände som en högljudd brakfjärt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

fredag 12 november 2021

Fem en fredag v. 45: Räknetal

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat räknetal.

1. Nämn fem av dina käraste ägodelar?
En häst från barndomen, min dator, fotoalbum, tomtar som jag minns från när jag var liten, kommunens förtjänstmedalj.

2. Vad är fyra saker du gjort den här veckan?
Hälsat på hustrun på sjukhuset, fikat med en av döttrarna, tittat på Bonde söker fru, lyssnat på ett föredrag av biskop Sören Dalevi (han talade om barnbiblar).

3. Vilka är dina tre senaste telefonsamtal?
Talat med mammas sambos dotterdotter, som fått en son nyligen. Vi kom överens om att jag kunde komma och lämna en present, men jag lovade att stanna utanför, för hon är orolig för RS-viruset. Vårdcentralen. Äldsta dottern.

4. Vilka två val velar du mellan?
Jag velar ofta, så jag kommer inte på nåt särskilt att nämna :)

5. Vad är en sak du aldrig kommer glömma?
Durch, für, gegen, ohne, um, wider. Aus, ausser bei, gegenüber, mit, nach, seit, von, zu. An, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen.

onsdag 10 november 2021

Veckans kulturfråga v. 45 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda vänder blicken mot Asien den här gången. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken författare som skriver om Asien är din favorit?

 

Nu förväntas jag kanske välja någon av de nobelpriskandidater som brukar nämnas. Eller kanske till och med någon av de asiater som fått detta pris. Där har vi Rabindranath Tagore, Yasunari Kawabata, Gao Xinjiang, Orhan Pamuk och Mo Yan. Av dessa har jag bara läst någon enstaka bok av Kawabata och Pamuk. Amerikanskan Pearl S Buck har skrivit ett antal böcker som utspelar sig i Kina, men jag har bara läst Pion.

Men istället väljer jag en författare, som jag läst flera böcker av och som nått en spridning av sina böcker så att jag och många med mig fått lära sig mer om hans krigsdrabbade hemland.

Khaled Hosseini bor och arbetar i USA, men han kommer ursprungligen från Afghanistan. Jag har läst tre av hans böcker och jag har verkligen uppskattat dem. De böcker jag har läst av denne författare är Och bergen svarade, Flyga drake och Tusen strålande solar.

Dagens visdomsord 2021-11-10

När man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början. (Nalle Puh) 

tisdag 9 november 2021

Tisdagstrion: Dag eller natt i titeln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat dag eller natt i titeln. Här är min trio:  

Då börjar jag med Den heliga natten och andra julberättelser av nobelpristagaren Selma Lagerlöf. De ingår i hennes Kristuslegender.

Den heliga natten är en fin berättelse om mannen som behöver få låna eld för att kunna värma sin hustru och det barn hon just hade fött. Märkliga ting händer denna natt, för det är som alla förstår inte vilket barn som helst som blivit fött.
Italienska nätter av Katherine Webb är en riktigt bra bok. Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.

Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få varandra. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?

Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

Det var väldigt längesen jag läste Jules Vernes bok Jorden runt på åttio dagar.

En fantastisk berättelse om Phileas Fogg som ingår ett vad om att han ska kunna resa jorden runt på endast åttio dagar.

Idag skulle det antagligen gå att resa runt jorden på under 48 timmar, men hur kul vore det?

måndag 8 november 2021

Folk med ångest av Fredrik Backman

Titel: Folk med ångest

Författare: Fredrik Backman

Förlag: Bokförlaget Forum (2019)

Antal sidor: 347

Folk med ångest är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den ... tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?

 
Jag gillar Fredrik Backmans böcker och jag har läst de flesta av dem. Varför just den här boken blivit stående kvar i bokhyllan så länge vet jag faktiskt inte. När jag nu äntligen har tagit tag i den har det oroat mig lite att ett antal av mina bloggvänner skrivit att denna bok inte når upp till samma nivå som tidigare.

Nåväl, de får tycka så. Det spelar ingen roll, för jag tyckte verkligen om den här boken. Den är lite galen, men det som genomsyrar boken är en genuin omsorg om människor som lider av ångest och som går i självmordstankar. Låter det trist och tråkigt? Det är det inte. De allvarliga frågorna blandas med Backmansk humor och ironi. Av författarens slutord framgår att han miste en kär vän för tjugo år sedan då denne begick självmord och han avslöjar även att han själv ibland lider av panikångest. Det är nog detta som fått honom att skriva denna bok om ämnen som ligger honom nära.

Så detta är en bok som jag rekommenderar å det varmaste. En fin bok som tar upp viktiga frågor men som även är härligt galen.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 7: Läs en bok av en av dina favoritförfattare.