En smakebit på søndag - Bedragaren

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Bedragaren och är skriven av Maria Ahlqvist Ruokolahti.  

Två unga kvinnor ska precis ta språnget in i vuxenlivet. Vägg i vägg i en betongförort utanför Göteborg blir de snart goda vänner. Men en av dem har dolda motiv. Emma och Rebecka är lika - förvillande lika - till utseendet. Deras bakgrunder kunde däremot inte vara mer olika. Emma är arvtagare till ett av Orusts största företag, Rebecka har sedan tonåren levt utanför samhällets gräns. Båda drömmer om att bryta sig loss från de liv som format dem: Emma vill bli självständig och Rebeckas mantra är att "vägra bli en Svensson". För att kunna förverkliga sin dröm behöver Rebecka pengar. Och det är inte ett lyckligt sammanträffande som gjort henne till granne med Emma. Rebecka vet betydligt mer om Emma än vad hon avslöjar.

Smakbiten är hämtad från sidan 168:

Olof var son till en bonde som var dotter till en bonde. Han hade arbetat hårt hela sitt liv för att bygga upp gården Lyckan och skogsbruksföretaget som bar familjens efternamn. Redan när Emma bara var ett frö i sin mammas mage hade han valt att lägga ner lantbruket och satsa allt på skogen, på femton år hade bolaget mer än femdubblat sin omsättning. Förutom försäljningen av virke och flis tillverkade de handgjorda möbler. Efterfrågan hade ökat och familjenamnet hade spridit sig. Numera ansågs det lyxigt att ha ett handgjort ekbord signerat Amesson Skog.

Han suckade och såg ner på sina ådrade händer. Han hoppades kunna locka in sin enda dotter i företaget innan han själv blev för gammal. Emma hade fortfarande inte förlåtit honom för att han dolt sanningen om sitt sviktande hjärta. Han hade inbillat sig själv att det var för hennes skull, att han inte ville belasta henne, men sanningen var den att så länge Emma inte visste kunde han förneka sin dödlighet.