Sidor

söndag 23 januari 2022

En smakebit på søndag - Tro mig när jag ljuger

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Tro mig när jag ljuger och är skriven av Ellen G. Simensen.   

Lars Lukassen är polis i Hønefoss, frånskild med delad vårdnad om den åttaåriga dottern Annie. När polischefen behöver ta tjänstledigt får Lars kliva in i rollen som tillfällig chef. Detta gör det ännu svårare för honom att vara ensamstående pappa och ha tid för Annie. När en man hittas död på en stig vid Storälven tycks det först handla om en naturlig död, men det finns frågetecken. Vid obduktionen visar det sig att mannen har stora mängder metanol i blodet. Han han blivit förgiftad? I samma veva får polisen in en anmälan om en man som kallas Sagoberättaren, som skrämt barn utanför skolan med otäcka berättelser.

Smakbiten är hämtad från sidan 110:

Lars tittade på klockan. De hade varit effektiva, men minuterna hade gått och snart var det en timme sedan någon hade sett NN. Folk hade gått bort sig i skogsområdet vid Draugtjern förut. Han kom att tänka på vandringssägnen som hans mamma hade berättat för honom som barn. På 1600-talet drunknade en skogshuggare där. Hans ande knöts till tjärnen för evig tid. Det var så Draugtjern fick sitt namn, så att ingen skulle glömma vem som fanns där uppe. Men det var väl mest för att skrämma barnen så de inte skulle gå till tjärnen, tänkte Lars och hoppades att NN var bland dem som växte upp med gamla godnattsagor på sängkanten.

(Jag har bytt ut barnets namn mot NN för att inte spoila.)

24 kommentarer:

  1. tjärnar och gamla gruvhål är kusliga platser. alltid går det berättelser om vad som hänt kring dessa platser. känner inte till din bok. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gamla gruvhål kan vara livsfarliga.

      Radera
  2. Denna har jag här, oläst så klart. Den ska förhoppningsvis läsas snart så det vore bra om den är bra 🙂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid intressant med debutromaner. Kan vara diamanter, men kan även vara blott en kolbit.

      Radera
  3. Det finns alltid fler böcker att läsa. Otäcka mörka platser fungerar alltid att skrämma barn med. Tack för smakebiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att skrämma barn från att besöka ställen som verkligen är farliga kan vara förståeligt. Min svärfar skrämde dock min fru när hon var liten att det fanns ett spöke i garderoben. Rädslan för den garderoben satt i länge.

      Radera
  4. Det låter riktigt bra, den finns i bokhyllan. Förlåt Robert för jag glömde din fråga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är klart att du är förlåten :)

      Radera
  5. Den där vill jag läsa! Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  6. Den boken står på leselisten min :-) Det er egentlig en veldig fin tittel! Ha en riktig fin søndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bra att vi svenskar får läsa böcker av norska författare. Ni läser ju så mycket av våra författare.

      Radera
  7. Den lät ju riktigt lockande.

    SvaraRadera
  8. Den låter spännande och snyggt omslag. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  9. Jag tycker det är läskigt att gå ut på myrar för att leta hjortron, det suger under stövlarna och jag är övertygad om att det finns slukhål----
    Tack för smakbit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man vill ju inte bli hittad om sexhundra år som Bockstensmannen blev :)

      Radera
  10. ensamstående pappor är väl inte jättevanliga i deckare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte tänkt på det, men det har du kanske rätt i.

      Radera
  11. Tack för smakbiten. Låter spännande!

    SvaraRadera