En smakebit på søndag - Asfaltsland

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Asfaltsland och är skriven av S.A. Cosby. 

Beauregard "Bug" Montage är numera en hederlig mekaniker, kärleksfull make och hårt arbetande far. Och han vet att det inte finns någon framtid för den han brukade vara: den amerikanska östkustens bästa flyktchaufför. Men när Bugs omsorgsfullt uppbyggda nya liv börjar gå i spillror dras han obönhörligt tillbaka. När en tidigare partner hör av som om en juvelstöld drivs han till att än en gång sätta sig i förarsätet. Hemsökt av den man han en gång var måste Bug nu hitta ett nytt sätt att navigera i detta asfaltsland. Eller dö medan han försöker.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 5:

Beauregard tyckte att natthimlen såg ut som en målning. Luften var full av skratt som dränktes i en kakofoni av varvande motorer när månen tittade fram bakom molnen. Basen från en ljudanläggning i en Chevelle i närheten träffade honom så hårt i bröstet att det kände som om någon gjorde hjärt- lungräddning på honom. Ett tiotal andra bilar av sen modell stod parkerade på måfå framför den gamla närbutiken. Utöver Chevellen var den en Maverick, två Impala, ett par Camaro och fem, sex andra exempel på de amerikanska muskelbilarnas glanstid. Luften var svar och mättad av lukten från bensin och olja. Den tjocka, fräna lukten av avgaser och bränt gummi. En kör av syrsor och nattskärror försökte förgäves göra sig hörda. Beauregard blundade och lyssnade. Han lyckades höra dem, men nätt och jämnt. De skrek efter kärlek. Han tänkte att många människor ägnade en stor del av livet åt att göra samma sak.