En smakebit på søndag - Bödlarnas profetia

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Bödlarnas profetia och är skriven av Ricky Strandberg.  

I det gamla men välbevarade 1600-talshuset vid Vita Bergen på Södermalm i Stockholm råder stillhet och det har ännu inte blivit mörkt. Men när den ende kvarvarande bofaste tycker sig höra röster i natten, ord från en sedan länge bortglömd profetia, drar sig skuggorna hotfullt närmare. Husägaren hittas död i ett rum i huset, av vad som uppfattas som naturliga orsaker. Men det tycks samtidigt finnas en koppling till ett snart trehundra år gammalt mord. En väl förborgad hemlighet, ett blodsdåd utfört under 1700-talet, uppdagas nämligen i efterlämnade dokument. Åren runt 1740 lönnmördades flera familjer i staden, och deras kroppar återfanns aldrig. Arvtagaren, Mikael, samlas med sina närmaste för att ta hand om arvet. De måste nu städa det hus där den döde påträffades sittande på en pinnstol framför en antik spegel i guldram. Och medan de gör det börjar släktens mörka förflutna ta form.

Smakbiten är hämtad från sidorna 14-15:

Åke stirrade mot eldskenet, det han trott komma ifrån fönstret. Såg sig speglad. I sitt eget ansikte, medan han talade, framträdde nu en annans, på vars läppar andra ord kunde anas; han kände vagt igen det och väjde undan för ögonen, som fixerade honom, försökte värja sig emot det försmädliga leendet.

Han hörde sin egen röst på avstånd medan den andres speglade mun rörde sig. Det tygstycke som delvis ännu täckte det som inte var ett fönster böljade i draget från elden. Ansiktet som inte var hans drog sig in i skuggorna längre in i ramen. I skenet där inifrån såg Åke allt det han fruktat, kunde följa det, förstod vad som skulle hända.