En smakebit på søndag - Korparna

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Korparna och är skriven av Tomas Bannerhed.  

En pojke ser med stigande skräck sin far bonden förtvivla över omständigheterna. Håller fadern på att bli galen på riktigt? De magra åkrarna ger inte tillräckligt, vädret håller honom vaken om nätterna, grannarna vänder honom ryggen - och ändå är fadern som besatt av att sonen en dag ska ta över gården, Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna. Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal än det vi sett förut.

Smakbiten är hämtad från sidan 16:

Stekflottet fräste kring spisen. Matoset blandades med lukten av gödsel och ingrodd fotsvett. Det var varmt och instängt i köket, kvällskvavt, liksom åska i luften.

- Så du ville inte ha någon middag du? sa mamma och kastade en blick.

Men det låg ingen beskyllning i det, bara en undran om vad jag hade haft för mig hela dagen, varför jag inte sa till innan jag försvann.

Stora saker, tänkte jag febrigt. Något som ingen ska få reda på. Som bara jag ska veta om.

- Hade några fågelbon att titta till, svarade jag utan att ljuga. Gröngölingen verkar ha försvunnit men törnsångaren har kommit, jag hörde en som var i extas borta vid Lövbäcken

Hon log ömsint och överseende, kom fram och strök med handryggen mot min kind som för att trösta mig. Huden glänste av svett fast hon bara hade en kortärmad tunika på sig.

- Du och dina fåglar, sa hon. Att du aldrig ledsnar?