Tisdagstrion: Gult & blått på omslagen

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat gult & blått på omslagen. Passande med tanke på situationen i Ukraina, men givetvis även för att det var Sveriges nationaldag igår. (Och idag är det min namnsdag, ifall någon känner för att hissa flaggan för den skull...) Här är min blågula trio:   

Jag börjar med Torgny Lindgrens Dorés bibel. Det var mitt första möte med Lindgren, och jag blev mycket förtjust. I början hade jag lite svårt att förstå mig på boken, men ju mer jag läste, desto mer gripen blev jag av huvudpersonens öde. En bildad man, som tillbringat många år på en institution för "obildbara." Hela hans liv bygger på en lögn, men han inser det aldrig. Jag rekommenderar boken varmt!

Jan Guillous trilogi om Arn Magnusson. De tre delarna heter Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren och Riket vid vägens slut.

Här skapar Guillou en berättelse om ett svenskt klansamhälle under medeltiden, men historien sträcker sig ända till Jerusalem. Mot sin vilja blir den unge göten Arn medlem till Tempelherreorden och vi följer hans liv och äventyr tills han äntligen får återvända till fäderneslandet.

Det finns en fjärde del också, men den är fristående. Den heter Arvet efter Arn och handlar om Birger Jarl, som sägs vara den som grundade Stockholm. 

Historien om Arn Magnusson är uppdiktad av Jan Guillou. Det har dock inte hindrat folk från att vallfärda till Västergötland för att se de platser där Arn sägs ha vandrat.

Trohetseden är andra delen i Anton Bergs De Aderton-trilogi. Första delen hette just De Aderton. Journalisten Axel Sköld gräver vidare för att avslöja ett mer än 200 år gammalt sällskap, som i hemlighet styr Sverige. Ett sällskap som både har låtit mörda en svensk kung och en statsminister när dessa har stått i vägen för organisationen. Att försöka avslöja De Aderton är dock livsfarligt.

Som jag nämnde i recensionen av De Aderton så ger historien naturligtvis foliehattsvibbar, men författaren tror mig veterligt inte på denna konspiration. Det hindrar inte att han skapar en riktigt intressant historia. Och jag älskar den dryge men samtidigt vänlige professor Skrak som ger Axel Sköld och därmed samtidigt läsaren en god inblick i både svensk historia och konsthistoria.