En smakebit på søndag - Stenarna skola ropa

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Stenarna skola ropa och är skriven av Ruth Rendell. 

Det kan förefalla som om den medelålders Eunice Parchman skulle vara varje husmoderns dröm ifråga om effektivitet och arbetsvilja. Men bakom den perfekta hembiträdesmasken döljer sig en mycket farlig kvinna, farlig därför att hennes mentala status är stenåldersmänniskans, och därför att hon ruvar på en hemlighet som hon hellre skulle offra livet - eller andras liv - än avslöja. Hon kan varken läsa eller skriva. Det ironiska ödet för henne till den ytterligt intellektuella familjen Coverdale i deras kultiverade herrgårdsmiljö - ett hem där allt kretsar kring konst, litteratur och musik. Kring Eunice växer det upp allt mörkare skuggor av hot från de skrivna ord som huset är fyllt av, från alla skrivna budskap och instruktioner som hon inte kan tolka. När hon så blir vän med den hysteriska religiösa Joan Smith, med hennes gammaltestamentliga straffmoral, ledet det oundvikligt fram till en blodig konfrontation på St Valentinsdagen...

Smakbiten är hämtad från sidan 7:

Att kunna läsa och skriva är en av civilisationens hörnstenar. Att vara analfabet är att ha ett lyte. Och lika hånfullt som man en gång bemötte den som var kroppsligt vanställd, behandlar man, kanske med större rätt, en analfabet. Om han eller hon kan leva ett stilla liv bland andra obildade är allt kanske gott oh väl, ty i de halvblindas land kör man inte bort dem som inte har några ögon. Det var otur för Eunice Parchman, och för dem som anställde henne och i vars hem hon bodde i niomånader, att de var ovanligt bildade. Om de hade varit några vanliga uppkomlingar, hade de kanske ännu varit i livet och Eunice Parchman varit fri i sin mörka mystiska värld av känslor och instinkter, där det tryckta ordet så totalt saknades.