Dubbelexponering av Sebastian Avindell

Titel: Dubbelexponering

Författare: Sebastian Avindell

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 357

Linköping skakas av ett blodigt våldsdåd. En okänd gärningsman har skjutit tre personer på Stora torget från ett hotellfönster och därefter tänt eld på byggnaden. Caspar Ekberg och Liv Larsson på Linköpingspolisen ställs inför sina karriärers hittills svåraste fall - en utredning kantad av spår kopplade till terrorism och till offrens yrken inom socialtjänsten. Det blir allt svårare att hålla distans till de drabbade och samtidigt hänger Caspars äktenskap på en skör tråd. När Caspar upptäcker att någon rör sig i hans trädgård om nätterna och hittar sonens kanin uppspikad på en vägg kommer hotet närmare. Han tvingas konfrontera sin värsta mardröm, medan Liv måste axla ett allt större ansvar för utredningen och ställs öga mot öga med en mördare som tappat kontrollen.

Dubbelexponering av Sebastian Avindell ger mig blandade känslor. Författaren blandar på ett bra sätt olika händelser. Vi har det fruktansvärda mordet samtidigt som vi följer polisernas arbete och konflikter mellan kolleger i poliskåren och vi får anledning att oroa oss över hur det ska gå med Caspar Ekbergs äktenskap och vem är det egentligen som rör sig i Caspars trädgård på nätterna och dödar sonens kanin? Är det en eller flera gärningsmän som begår brotten?

Men det finns saker i romanen som får mig att tveka. En av poliserna som utreder trippelmorden är mer än lovligt enfaldig. Tydligen har han fått jobbet därför att hans pappa är polischef. Förekommer det i verkligheten att inkompetenta poliser får fortsätta att arbeta därför att han har släktingar i kåren?

Upplösningen är överraskande vilket är bra, men samtidigt känns det lite långsökt. Jag kan inte bestämma mig för om det är en bra idé. Är det verkligen möjligt? (Jag säger inget mer, för jag vill inte spoila.)

Avindell har lagt in ett antal kapitel som heter Pojken och flickan. Jag förstår inte varför personerna kallas så. Det är uppenbart för läsaren vilka som avses, så varför används inte deras namn?

Slutligen måste jag säga att manuset borde ha korrekturlästs. Jag ska ge två exempel. Polisen söker en man som heter Fredrik Sundström. Men på sidorna 197 och 198 får han plötsligt heta Lars Sundström innan han ånyo heter Fredrik. Genom boken anges datum och klockslag för olika händelser. Torsdag 1 juli följs av fredag 2 juli. Men sedan blir det plötsligt onsdag 2 juli som följs av fredag 3 juli! Var är korrekturläsaren?! Sådana missar irriterar mig och stör läsningen.

Sammanfattningsvis får jag säga att jag är glad att jag har läst boken, för den är spännande och har en oväntad upplösning. Men de saker jag nämnt ovan gör mig ändå tveksam. Detta är första boken i Östgötamorden-serien. Avindell är inte en dålig författare, så jag tror att han kommer att kunna få kommande böcker i serien att växa.