Sidor

söndag 23 oktober 2022

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton

Titel: Djävulen och det mörka vattnet

Originalets titel: The Devil and the Dark Water

Författare: Stuart Turton

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 488

Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske - eller kanske inte - begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet. Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker.

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton var en bok jag såg fram mot att läsa, eftersom jag verkligen uppskattade författarens De sju morden på Evelyn Hardcastle. Till en början var jag dock tveksam när jag började läsa denna bok. Döda spetälska som vandrar omkring på skeppet? Oheliga mirakler? En märklig demon som förgiftar människors själar? Det kändes verkligen inte som en bok för mig.

Men ju mer jag läste, desto mer fascinerad blev jag. Romanen blev alltmer spännande och mot slutet var det en verklig bladvändare.

Och bokens upplösning (som jag givetvis inte ska avslöja) är så totalt överraskande. Det var inte mycket som var vad det hade verkat.

Stuart Turton är verkligen en skicklig författare. Det blir högsta betyg för Djävulen och det mörka vattnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar