Sidor

tisdag 22 november 2022

Tisdagstrion: Runt Medelhavet

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Runt Medelhavet (böcker eller författare från länder med medelhavskust). Här är min Medelhavstrio:  

Först ut får Italienska nätter av Katherine Webb bli. Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.
Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få varandra. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?
Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

Så får färden gå till Grekland. Lustarnas herre är den enda bok av Theodor Kallifatides som jag har läst. Den handlar om den berömde fältherren Alkibiades vars uppgång och fall vi för följa, men historien berättas av hetären Timandra. Ett intressant grepp att låta en synbarligen betydelselös person få återberätta ett levnadsöde som blivit hågkommet genom seklerna.
Men varför skriver Kallifatides "det enkla, lantliga huset i Frygien" på var och varannan sida? Det höll på att driva mig till vansinne!

Jerusalem av nobelpristagaren Selma Lagerlöf utspelar sig förvisso i Dalarna men även i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 
Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.
Boken handlar också om en familj, som varit den dominerande i socknen under många generationer. Det är ingmarerna, vars huvudman i varje generation heter Ingmar Ingmarsson. Det är till denne alla vänder sig till för att veta vad som som göras och när det ska göras. Men när Stor-Ingmar dör har den nye Ingmar Ingmarsson inte den styrka som krävs och Ingmarsgården håller på att gå ifrån släkten.
Selma Lagerlöf har skapat ett verk, som har viss verklighetsbakgrund, men det är också en saga med inslag av såväl småfolk, som religiösa uppenbarelser och även förbannelser.

18 kommentarer:

  1. känner till författarna, kul att Kallifatides fick vara med, Jerusalem har jag sett filmatiserad.

    SvaraRadera
  2. Jag har inte läst någon av dessa, men det har ju blivit annat av i alla fall Selma 🙂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid rätt att ta fram Selma Lagerlöf.

      Radera
  3. Bra att du gör reklam för Jerusalem, det är den värd! Var bra som tv-serie också.

    SvaraRadera
  4. Jerusalem av favoriten Lagerlöf är jag nyfiken på!

    SvaraRadera
  5. Jerusalem! Men Kallifatides tycker jag är lite babblig

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del författare borde verkligen ta till sig Goethes ord: "Först i begränsningen visar sig mästaren."

      Radera
  6. Jerusalem har jag läst ett par gånger. föredrar första delen. har inte läst Lustarnas herre eller Webb. förstår inte hur en ska få tiden att räcka till!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också läst den ett par gånger.

      Radera
  7. Jag har läst Jerusalem för längesedan. Tack för tipsen!

    SvaraRadera
  8. Svar
    1. Den är nog hennes bästa, och då är det ändå i svår konkurrens.

      Radera
  9. Olästa för mig. Men Jerusalem har jag tänkt att jag vill läsa, fast böckerna som biblioteket hade (var i två delar om jag inte missminner) var så ruggigt gamla så de såg ut att vara för sköra för att kunna hålla ihop... vi får se.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den är egentligen i två delar. Jerusalem finns säkert att få tag i på Bokbörsen.

      Radera