Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Bombi Bitt och jag av Fritiof Nilsson Piraten.
Vid begravningen gräto vi strida tårar samtidigt som vi gladde oss över de nya, svarta kläder vi fått.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!
Undrar just om jag läst den boken, det måste jag nog ha gjort utan att jag minns det. Hade inte snubblat över någon bra bokmening denna vecka, så det fick lite hastigt bli såhär: https://bloggbokhyllan.blogspot.com/2022/11/nya-arbetsuppgifter-for-bodlarna-i.html
SvaraRaderaJag såg en TV-serie om Bombi Bitt när jag var liten. Stellan Skarsgård spelade Bombi Bitt.
RaderaDen där meningen påminner mig om hur trevligt det ibland blir när man samlas efter begravningsakten: folk som inte setts på länge möts och minns tillsammans, inte sällan blir det riktiga skrattsalvor! Kan kännas lite avigt men är väl ändå bra i grund och botten. Min mening är kort och upplyftande:
SvaraRaderahttp://klimakteriehaxan.blogspot.com/2022/11/veckans-mening-om-lovkrattning.html
Jag förstår precis hur du menar. Det är så synd när man läser i dödsannonsen att begravningen äger rum i kretsen av de närmaste eller att akten avslutas i kyrkan. Begravningskaffet är viktigt. Man får träffas och kanske berättar någon en historia om den avlidne. Både när min mamma och min svärmor begravdes ifjol var det självfallet begravningskaffe efteråt.
Raderaja, så klart. det ena förskjuer ju inte det andra. https://mrscalloway.blogspot.com/2022/11/veckans-mening-v-44-2022.html
SvaraRaderaSå är det ju.
Raderaförskjuter heter det
SvaraRaderaIbland kilar fingrarna fram för snabbt på tangenterna :)
SvaraRadera