Sidor

onsdag 18 januari 2023

Veckans kulturfråga v. 3 2023

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda skriver att det är hennes bestämda uppfattning att få böcker egentligen behöver vara på mer än 300 sidor. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka tunna böcker vill du lyfta fram?

Jag håller verkligen med. Många klassiker är på 200-300 sidor. Det är bra romaner där författaren haft vett att sluta skriva när berättelsen är klar. Idag ligger många romaner på 400-600 sidor och de är inte dubbelt så bra som de betydligt tunnare klassikerna. Nu ska jag lyfta fram några tunna böcker.

Barabbas av nobelpristagaren Pär Lagerkvist är en av de bästa romaner jag läst. Min utgåva är på 206 sidor.

Huvudpersonen Barabbas är den som frigavs istället för Jesus, när Pontius Pilatus frågade folket vem de ville se frigiven.

Barabbas blir således fri, men blev han någonsin fri på riktigt? Pär Lagerkvist skildrar en man vars återstående liv kom att präglas av vissheten att han hade sluppit korsfästas så att Guds Son fick lida och dö på korset istället. Vad gör den vissheten med en människa?

Detta är en mycket fin och läsvärd roman. Har du inte läst den förut så gör det!

Så får det bli Den gamle och havet av nobelpristagaren Ernest Hemingway. Den är på 125 sidor.

Eftersom romanen är så känd, hade jag förväntat mig en "tegelsten", men det var en tämligen tunn bok. Kvalitet och kvantitet är uppenbarligen inte samma sak.

Det är en bra, och sorglig, roman om den gamle fiskaren som betraktas som otursförföljd. Därför får "pojken" inte följa med honom ut och fiska längre. Ensam sitter han i sin båt, när han äntligen får den stora fisken på kroken. I dagar kämpar han mot fisken och vinner. Han lyckas döda jättefisken och börjar se fram mot att få sälja fiskköttet på marknaden.

Men hajarna attackerar och tar bit efter bit från fisken. Till slut finns bara ryggfenan och huvudet kvar.

Ernest Hemingway fick Pulitzerpriset för denna roman 1953 och den anses vara den avgörande orsaken till att han 1954 erhöll Nobelpriset i litteratur. 


Sheridan Le Fanus roman Carmilla är på endast 115 sidor. Den är både känd för att den introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen och för att den är ett lysande mästerverk inom skräckgenren. Berättaren, artonåriga Laura, ser tillbaka på en barndom utan lekkamrater, ensam med sin far och tjänstefolket i det stora ödsligt belägna slottet. Men så en dag kommer äntligen en vän in i hennes liv. Det sker en vagnsolycka utanför slottet och Laura och hennes far blir ombedda att låta en flicka i Lauras ålder bo en tid hos dem. Flickans namn är Carmilla.

Denna kortroman var riktigt intressant att läsa. Kanske framför allt därför att den enligt baksidestexten introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen. Jag är säkert inte den ende som sett Dracula av irländaren Bram Stoker som originalet i vampyrgenren, men Stokers landsman Sheridan Le Fanu var före. Carmilla kom ut 1872, medan Dracula inte publicerades förrän 1897, alltså ett kvartssekel senare. (Vampyrtemat har även funnits i andra, tidiga, litterära verk, men utan att dessa har nått samma ryktbarhet.)

I den svenska utgåvan från 2015 har översättaren Charlotte Hjukström skrivit ett intressant efterord. Där lägger hon dels en feministisk aspekt på Carmilla, dels framhåller hon att det går att tolka det som att det finns en lesbisk dragning mellan Carmilla och Laura. Stokers verk kan då ses som ett svar på detta, genom att en kvinnlig vampyr blir besegrad med manliga maktmedel och den patriarkala ordningen blir återställd.

Jag kan inte bedöma om detta stämmer. Oaktat hur man vill tolka boken är den intressant att läsa. En klassisk vampyrhistoria publicerad 25 år före Stokers Dracula. Är man intresserad av skräckhistorier är Carmilla en klassiker som måste läsas.

Körkarlen av nobelpristagen Selma Lagerlöf är på 112 sidor. Den utspelar sig en nyårsafton. I inledningen får vi veta att slumsystern Edit ligger för döden. Då ber hon att få träffa David Holm. Ingen förstår varför hon vill träffa den försupne mannen.

Det är dock inte slumsystern som är huvudpersonen, utan David Holm. Han dör och blir hämtad av körkarlen. Det är han som ska avlösa Georges, som kört vagnen ett helt år och hämtat de döda. De närmaste timmarna får David följa med körkarlen, och han ser då följderna av det liv han levt och hur det har drabbat hans närmaste.

Om Selma Lagerlöf har läst En Julsaga av Charles Dickens? Skulle nästan tro det!

Det är en söt liten berättelse, men mycket moraliserande. Den vill visa följderna av lasterna. Det viktigaste du kan göra i livet är att försöka leva ett riktigt liv, så att du utan fruktan kan möta döden. Den enda bön du behöver be är: Gud, låt min själ få komma till mognad, innan den ska skördas!

Jag blev förvånad när jag lånade Dr Jekyll och Mr Hyde på biblioteket. Så tunn! Jag trodde att jag kanske hade råkat låna en förkortad ungdomsupplaga. Men efter att ha googlat lite har jag förstått att detta är en kortroman. Det exemplar jag har läst slutar på sidan 117, men då finns först ett förord av Sam J. Lundwall och efter den egentliga romanen finns ännu en av Stevensons berättelser - Markheim. Dr Jekyll och Mr Hyde är på blott 83 sidor!

Normalt ska man undvika spoilers när man berättar om en läst bok på sin bokblogg. När det gäller en klassiker som denna tror jag inte att det spelar någon roll. De flesta känner nog till berättelsen.

Jag är ganska säker på att jag läst boken som barn. Jag var en trägen bibliotekskund redan som barn. Ja, kanske mer då än nu. Men bokens innehåll mindes jag egentligen inte. Det är väl mer historien som sådan som finns i minnet, genom att den har berättats och parodierats så många gånger.

Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.

Genom mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss mr Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.

Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.

14 kommentarer:

  1. Jag visste väl att jag kunde lita på att du skulle ta med mina favoritklassiker när jag nu valde annat idag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Böcker som Barabbas får man bara inte gå förbi :)

      Radera
  2. många fina tips, Carmilla är riktigt bra, Herr Arnes penningar av Lagerlöf är en bok som även yngre skulle gilla, innehåller spänning, brott, kärlek till en brottsling...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Herr Arnes penningar innehåller mycket.

      Radera
  3. Carmilla har gått mig förbi. måste åtgärdas. de övriga klassikerna har jag läst

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går ju snabbt att läsa den boken :)

      Radera
  4. Inte mindes jag att "Körkarlen" är en kortis! Hemingway borde jag ha kommit på, men det gjorde jag inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland blir man förvånad över att böcker som känns som de borde vara omfångsrika ändå inte är det. Innehållsrik är bättre än omfångsrik.

      Radera
  5. Barabbas kan jag ha läst i högstadiet, vi läste definitivt något av Lagerkvist. Dr Jekyll och Mr Hyde blev jag sugen på att läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du inte läst Barabbas, så gör det!

      Radera
  6. Carmilla har jag inte läst än, men har den på listan. De andra har jag däremot läst. Jag tycker jättemycket om Barabbas och Körkarlen. Och nu när jag ser dina var så kom jag att tänka på Steinbecks 'Pärlan' också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pärlan läste jag på högstadiet. Jag tyckte inte om den då, men jag tror jag ska läsa om den, för jag tror att jag kan läsa den på ett helt annat sätt om jag läser den frivilligt i mogen ålder.

      Radera
  7. Vilka fina tips! Många har jag läst, men (pinsamt nog) inte Barabbas och inte heller Carmille.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barabbas rekommenderar jag å det allra varmaste!

      Radera