En smakebit på søndag - Fahrenheit 451

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Fahrenheit 451 och är skriven av Ray Bradbury. 

Guy Montag är ingen vanlig brandman. Han tänder eldar istället för att släcka dem. På statens uppdrag bränner han böcker, alla gamla tryckta böcker som kan kallas "litteratur" och som därigenom förväntas kunna få folk att spåra ur och inbilla sig att de kan förändra världen. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem - ibland även människorna i husen, om de knusslar. Ray Bradburys Fahrenheit 451 har fått sin titel efter den temperatur då papper självantänder.

Smakbiten är hämtad från sidan 9:

Det var ett nöje att bränna. Det var särskilt roligt att se ting förintas, se dem svartna och förändras. När han höll mässingsmunstycket i sina knutna nävar och den stora pytonormen spottade sitt giftiga fotogen över världen dunkande blodet i huvudet på honom och hans händer var händerna på en fantastisk dirigent, som spelar alla symfonier av eld och brand för att blåsa rent bland historiens spillror och förkolnade ruiner. Med den symboliska hjälmen, märkt 451, på sitt envisa huvud och ögonen lågande vid tanken på vad som skulle komma gav han tändaren ett lätt slag och huset slog upp i glupska flammor som svedde kvällshimlen röd och gul och svart. Han klev omkring i en svärm av eldflugor. Helst av allt skulle han ha velat steka äpplen i brasan medan böckerna med ett flaxande som av duvvingar dog på husets veranda och gräsmatta. Medan böckerna fladdrade upp i sprakande virvlar bort på en vind som mörknat av branden.