Sidor

söndag 23 april 2023

En smakebit på søndag - Dödsdansen

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Dödsdansen och är skriven av Maria Grund. 

Det är sensommar på den ensliga ön utanför Sveriges ostkust när en ung man upptäcks irra omkring, naken och förvirrad, i en otillgänglig skog. Sanna Berling kallas till platsen. Hon har precis återvänt till sitt arbete, nu som närpolis i en liten by, och vill aldrig mer arbeta med våldsbrott. Men när mannen visar sig vara svårt skadad och avlider på plats dras hon motvilligt in i ett nytt mordfall. Utredningen hinner knappt börja innan nya mörka hemligheter stiger upp mot ytan. Bakom den lilla ortens fasad av lugn finns rädsla och misstro. Unga killar sparkar och slår varandra. Skogen är full av ögon och skuggor. Och ett gäng tonårsflickor tycks på en märkligt sätt hålla den lilla byn i sitt grepp. Sanna sveps in i mordutredningen tillsammans med sin kollega Eir Pedersen. Samtidigt hemsöks hon av dramatiska minnen från tre år tidigare, då en tonåring begick en serie våldsamma mord och sedan försvann spårlöst.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 5:

Sanna Berling torkar bort en svettdroppe i nacken. Den tunna svarta blusen klibbar mot bröstet. Luften är kvav. Det enda som rör sig är den vissnande krukväxtens taniga blad som vibrerar av draget från bordsfläkten.

På datorskärmen glor anteckningarna från veckans förhör tillbaka på henne. Fyllebråket vid gatuköket. Lördag kväll, strax efter midnatt. Fyra män, i åldrarna trettio till femtio, hade slagit ut tänderna på varandra framför grillen som serverar fettdrypande burgare och korv till alla som kommer utsvultna från dansbanan. I en halvtimme hade de hållit på där på parkeringen, fäktats som väderkvarnar mot varandra. Deras fruar och flickvänner hade försökt stoppa dem och själva åkt på varsin blåtira. Det är sådant som händer ute på byn på fredags- och lördagskvällar. Inga mord eller våldtäkter, inga planerade våldsupptörelser. Bara ful och fläckig frustration.

14 kommentarer:

  1. tråkigt när unga inblandade, tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  2. Denna har jag faktiskt läst och jag gillade den mer än första delen.

    SvaraRadera
  3. Fint fångat - "ful och fläckig frustration"!

    SvaraRadera
  4. helt okänd bok för mig. men det verkar spännande. tror inte att du lagt länk till ditt inlägg i astridtereses kommentarsfält. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det dröjde innan Astrid Terese lade upp inlägget, men nu har jag länkat.

      Radera
  5. Tack för smakbiten! Den boken vill jag läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Baksidestexten är i alla fall lockande.

      Radera
  6. Jag har läst Dödssynden och var inte så jätteförtjust i den. Så den här har blivit stående i hyllan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst Dödssynden, men jag har förstått att den fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut.

      Radera
  7. Tack för smakbiten. Unga och kriminalitet är ju högst aktuellt numera.

    SvaraRadera