En smakebit på søndag - Nagriljärerna

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Nagriljärerna och är skriven av Emanuel Blume.  

Gabriel ska precis fylla sexton. Livet är händelselöst och kretsar kring bilar och träning. När punkaren Lo övertalar honom att gå med i en rollspelsgrupp öppnar sig en värld av äventyr, mysterier och magi. Men när rollspelets monster letar sig in i Gabriels vardag börjar gränsen mellan spel och verklighet lösas upp.

Smakbiten är hämtad från sidan 34:

Det var nästan mörkt ute. Framför honom, i skenet från oljelampan, låg böckerna i travar. Uråldriga luntor med besvärjelser, trolldomslära och heliga verser. Han hade gått som lärling i nio år nu, suttit dag ut och dag in i den dragiga lärlingsstugan med näsan över de hemliga skrifterna. I kväll var tiden inne. När det blivit helt mörkt skulle han gå upp till tornet, som hundratals lärlingar gjort före honom. Han skulle vandra uppför stentrapporna och knacka på mästarens dörr. Där skulle han be om att få avlägga provet. Sedan väntade en vecka av prövningar. Sju dagar då han skulle bevisa att hans kunskaper var tillräckliga för att han skulle få kalla sig gesäll. Det var som gesäll man fick utöva trolldom på riktigt. Dessutom fick man se mästarens ansikte. Några av de högre gesällerna påstod sig till och med veta hans namn.