En smakebit på søndag - En gnista i mörkret

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter En gnista i mörkret och är skriven av Stacy Willingham. 

Chloe Davis är dotter till en seriemördare som dömdes och fängslades när hon var tolv. Offrens kroppar påträffades aldrig och de döda flickorna antas vara gömda någonstans i Louisianas våtmarker. Fallet blev ökänt och familjen slogs i spillror. Pappans brott hemsöker henne fortfarande, men Chloe har lyckats bygga upp ett nytt liv. Hon är numera en respekterad psykolog verksam i Baton Rouge, och hon har en kärleksfull pojkvän. Men hon har inte lyckats slå sig fri - ibland blir hon paranoid och tror att det förflutna ska komma ikapp henne. När en ung flicka - som också är en av hennes egna patienter - försvinner, blir Chloes värsta mardröm verklighet. En gnista är allt som behövs för att allt i tillvaron ska förvandlas till aska och mörker. Efter så många år trodde hon inte att fler mord skulle begås, men hon hade fel.

Smakbiten är hämtad från sidan 23:

Det finns så många knappt märkbara sätt som vi kvinnor använder oss av för att undvika risker i vardagen. För att skydda oss mot skuggorna, mot osynliga rovdjur. Mot alla som vi varnats för, mot allt vi hört berättas om. Ofta är metoderna så subtila att vi knappt tänker på dem själva.

Hinna åka hem från jobbet innan det blivit mörkt. Trycka handväskan mot bröstet med ena handen, medan den andra håller bilnycklarna som ett vapen när vi småspringer mot bilen, strategiskt parkerad under en gatlykta för den händelse vi inte skulle hinna åka hem innan det blivit mörkt. När vi närmar oss bilen kollar vi att baksätet är tomt innan vi öppnar framdörren. Vi håller stadigt i mobilen, så att vi snabbt kan slå 112. Snabbt sätta sig. Låsa dörrarna. Inte dröja sig kvar. Köra i väg direkt.